Nobels testamente

Mer information

Jag har tyvärr gått och blivit som en gammal travhäst när det gäller genren  polis/deckare som Beck , Arne Dahl, Wallander, Johan Falck, Irene Huss, Vares m.m. Piskan känns inte längre på ryggen för skinnet har blivit för tjockt. Man är så mätt och trött på det, så jag orkar inte längre bry mig om det är bra eller dåligt. Säger så neutralt som möjligt: Nobels Testamente är inte bättre eller sämre än något annat i denna uttjatade genre. Allt känns likadant och man sitter där varje gång och säger: mmm, helt okej men inget speciellt. Tror det krävs en polisfilm/serie med extremt mycket blod, sex eller våld för att man ska höja på ögonbrynen och inte falla in i denna likgiltighet när man ser den. Det är inte första gången Liza Marklunds böcker blir film. Förra gången var det Helena Bergström som spelade journalisten Annicka Bengtzon i Sprängaren och Paradiset. Nu är det Malin Crepin som tagit över manteln och ska axla rollen som den skärpte journalisten. Annika Bengtzon blir vittne till ett mord under Nobelfesten. En terroristgrupp tar på sig dådet och alla tror på det förutom Annika Bengtzon som har en annan syn på det hela och tror att det är Nobelkommittén själva som ligger bakom det. En härva med intriger och lagom spänning drar igång och underhåller en så där måttligt som man så väl känner igen från alla andra polisfilmer.

Betyg   2+                            Betygsatt av Hemmakvälls proffsrecensent Pierre Sällberg