Pierre Sällberg, en film- & speltokig kille på snart 40 år, (vi fick inte ändra hans ålder till hans riktiga ålder egentligen men rätt ska ju vara rätt. Han fått vara 38 år i 2 år nu, känns som att det räckte - admin) med en nästan lika filmtokig fru och två barn. Dottern är den som är minst intresserad av deras film- & spelhem, hon tittar förvisso en hel del på Hannah Montana, grabben däremot har gått om Pierre i alla online shooters, som det spelas en hel del av i deras hem :)
Pierre recenserar även film & spel hos Retro FM varje fredag 08:00 för Hemmakväll. Mer info om Retro FM hittar du på www.retrofm.se
Pierres aktuella filmrecensioner:
Tarantinos spagettivästernhjälte Django, (Jamie Foxx) som är en före detta plantageslav och som nu ska återfinna sin bortförda hustru och utkräva hämnd, är så coooool att det fullkomligt glöder om honom när han sitter på hästryggen och levererar träffsäkra one-liners. Detta är ett filmmästerverk, mina vänner, när det är som bäst och mest underhållande!
Om Berättelsen Om Pi var det mest välgjorda och finaste dvd-släppet hittills i år så är Django Unchained utan tvekan den coolaste och häftigaste filmen än så länge. Här saknas ingenting! Allt sitter som handen i handsken: fenomenala skådespelarinsatser av Jamie Foxx, Samuel L. Jackson, Leonardo DiCaprio och Christoph Waltz; underhållande hämndstory med en skön mix av brutalt blodigt våld; smarta och roliga dialoger och dessutom galet snyggt filmad och klippt.
Naturligtvis när det gäller Tarantino så är det även en klockren fullträff med filmmusiken. En bit in i filmen när Django (Jamie Foxx) och Dr Schults (Christoph Waltz) rider iväg över prärien och Jim Croces härliga 70-tals klassiker I Got A Name dunkar ut från högtalarna insåg jag att detta är en av de häftigaste och bästa filmupplevelser herr Sällberg haft i sin hemmabio!!
Betyg : puh, puh...en blytung 5
Oförutsägbart, fantastiska skådespelare, mörk och en isande spänning som håller greppet om en enda till sista minuten. Det är några av kännetecknen på en av världens bästa kriminalserie: BROTTET!
Första säsongen av Brottet är något av det bästa jag sett i serieväg. Den är i en klass helt för sig själv när det gäller kriminalare (en stark 5:a i betyg)!
Säsong två var lite av en besvikelse, men då ska man dock tillägga att vi ändå snackar hästlängder bättre än alla våra egna svenska toppkriminalare som Wallander, Beck och Falck.
Brottet 3 var en comeback till toppen. Naturligtvis inte som ettan men klart bättre än tvåan. Både storyn och spänningen var tillbaka på toppnivå.
Denna gång är det en kropp som hittas i hamnen i Köpenhamn och ledtrådarna leder Sara Lund och hennes kollegor till sjöfartsföretaget Zeeland. När Zeelands VD Robert Zeuthens dotter blir kidnappad förstår man att där finns något samband, men ingen hade räknat med att det skulle bli en sådan komplicerad historia som sträcker sig ända upp i Danmarks regering.
Enormt spännande och känslan av att vilja veta "vem har gjort det"är tillbaka med full kraft.
Betyg 4
(ps, alla ni som sett det: VILKET SLUT !!!)
Tänk dig att du får ett vackert vykort i brevlådan en dag. Du blir uppspelt och undrar vem du fått detta fina kort från bara för att upptäcka att det inte står ett kungens skit på baksidan! Den snopna känslan infann sig när jag såg Gangster Squad. Läckert dvd-fodral, grymma skådisar; Sean Penn, Ryan Gosling och Josh Brolin; baserad på en sann historia om gangstertiden i Los Angeles. Vad kunde gå fel denna kväll när Gangster Squad dvd'n trycktes in i spelaren?
Jo, den gav mig inte ett smack av underhållning, dålig story och dåliga skådisar. Jag fick istället se en superlight efterapning av fantastiska klassikern De Omutbara. Manuset är så tunt och litet att det hade garanterat fått plats på en postit-lapp!
Jag lider med skådespelarna, för det är helt omöjligt att så många bra skådisar har gått ner sig samtidigt. Däremot skulle regissören Ruben Fleicher behöva bli lite äldre innan han får prova på att göra gangsterfilmer igen. Han kan omöjligt ha sett: De Omutbara, Casino, Maffiabröder eller Gudfadern för då har man inte mage att göra en så pass snygg film (jo, faktiskt så är miljöerna snygga och 40-tals känslan infinner sig) och totalt strunta i storyn och att styra skådespelarna. Sean Penn, som är så duktig annars, spelar över så det nästan blir parodi.
Usch vad synd, jag älskar verkligen gangsterfilmer men detta går inte att gilla hur mycket jag än vill!!
Betyg 2-
Det är morgon och en vit van glider in i ett parkeringshus någonstans i Pittsburgh. Ut kliver en hård snubbe med skäggstubb, plockar upp ett prickskyttegevär och intar position. Pang...pang...pang...pang...pang...pang! Sex skott avlossas mot människorna på andra sidan floden och fem döda människor blir liggandes på marken. Är det ett vansinnesdåd eller är det något annat, något större, som ligger bakom?
Riktigt bra början på filmen men...Jack Reacher kallas in för att ordna upp det hela och där dör filmen totalt!! För in som Jack Reacher glider Tom Cruise, som spelar "stencool" och fäller den ena Die Hard-onelinern efter den andra. Detta har vi redan sett till leda på 80-talet.
Ingen jättekatastrof till film men inte långt därifrån. Det får banne mig vara riktigt utplockat på hyllorna för att man ska hyra Jack Reacher!
Betyg 2
Igår såg jag en av de bästa filmer jag någonsin sett! Ett visuellt 3D-mästerverk som lägger sig i topp tillsammans med 3D-giganterna Hugo, Alice I Underlandet, Avatar och Hobbit!
Med en enormt bra story, som dessutom har en slutkläm och ett budskap utan dess like, gör att BERÄTTELSEN OM PI blir ett klassiskt filmmästerverk! Ren filmmagi av yppersta klass.
Jisses vad bra den var! Jag såg t.o.m om slutet på filmen när familjen lagt sig och malde igenom allt extramatrial. Sådana här filmupplevelser önskar jag att man fick oftare! Den är väl värd sina 4 Oscars och all beröm som regissören Ang Lee har fått för filmen.
Familjen Sällberg var trollbundna i 2 timmar och 6 minuter av Pi och hans tiger. Vi satt som barn på julafton med imponerande ögon och bara sa "titta", "oooo", "helt otroligt", "vad häftigt"!
Betyg: En sanslös 3D 5 !
Att följa med på Bilbo Baggers äventyrsresa, för att återta dvärgarnas kungadöme som för länge sedan erövrades av draken Smaug, var en himmelsk upplevelse för ögon och öron!
Jag har väntat med att se filmen för jag är inget Sagan Om Ringen fan. Ni hörde rätt! Det är knappt man vågar säga det men jag tyckte inte om Sagan Om Ringen-trilogin. Fantastiskt välgjorda och snygga men tjatiga, långtråkiga och ett oändligt hoppande till olika folkslag som alla skulle förklara hur viktig ringen var. Därför var inte mina förhoppningar eller suget efter att se Hobbit på topp precis.
Men så bra den var!!
Skådespelarna och dramaturgin är mycket lugnare än i Sagan Om Ringen och vi slipper även de lååååånga, utdragna och tröttsamma slagen. Visst är där slag, men betydligt mer balanserade för att hålla intresset uppe. Jag gillar även att det känns mer som en lättsam äventyrsfilm, där dvärgarna bjuder på lite rolig humor och känns helt enkelt mänskliga, vilket gjorde att filmen engagerade och tilltalade mig. Martin Freeman som Bilbo Bagger är galet bra trots att det tog tid att inte tänka på honom som Tim i Ricky Gervais komediserie Office.
Bild och ljud då? Filmen är i sin genre av yppersta, yppersta, högsta kvalitet! 3D-upplevelsen är rent magisk och man undrar om det kan bli mycket bättre! Likaså ljudet; kristallklart med en otrolig bas som nästan slår sönder bröstkorgen. En självklar referensfilm för alla hemmabionördar!
Det är med glädje jag säger "Jag är ett Hobbit fan"!!
Betyg En stark 3D 4 !
En klart godkänd film om Jay Moriarty och hans kamp om att behärska världens största vågor.
Det är en sann historia om hur surfarlegenden Frosty Hesson (Gerard Butler) tränar 15-åriga Jay Moriarty för att överleva och tämja the Maverick (världens största våg) med sin bräda. Även om det är surfingen som står i fokus så är där en hel del intressanta och gripande sidostorys i filmen som gör den till ett känsloladdat drama.
Enormt bra filmade vågor, som visar kraften och storleken, gör att man som tittare verkligen fattar vilket självmord det är att ge sig ut på dessa ENORMA vågor om man inte är topptränad. Tyvärr blir det lite för överdramatiserat stundtals och typiskt amerikansk. Fick lite "Karate Kid -känsla" emellanåt där kampsporten är utbytt mot surfingbrädan. Men, jag svalde det och tycker gott att det är en film man ska se.
Däremot är filmen helt överlägsen med det fulaste dvd-fodral i år! Det ser ut som ett solblekt VHS-fodral från 80-talet som glömts i en låda på vinden. Jisses, vad fult det är!
Betyg: 3+
Humorn är helt för billig och blek för att tilltala den vuxna publiken. Men det gör inte särskilt mycket för det är en "familjekomedi" och denna kan även de minsta se. Det är säkert de minsta som går ifrån filmen med de största skratten medan de vuxna mest har småfnissat åt någon enstaka scen.
Jag kan inte hacka på Sune I Grekland för den fyller sitt syfte med att vara en film som hela familjen kan se. Som vuxen tycker jag dock det är väldigt synd att det inte blev bättre med tanke på vilket koncept de spelar på. Jag menar - Svensson på all inclusive-semester - där finns tonnaviss med dråpligheter och humor i temat.
Detta hade kunnat bli en ny klassiker typ Sällskapsresan om man struntat i den lite barnsliga och glyttiga humorn. Men, men, alla familjer kan med gott samvete gå och hyra Sune I Grekland och se familjen Andersson lämna husvagnen hemma och istället dra iväg på en tjusig all inclusive-semester där den snåle pappan Rudolf ska äta och göra så mycket aktiviteter som möjligt för att "tjäna in" resan!
Betyg : En riktig familje 3
Har man inte varit glad för Ulf Malmros tidigare filmer som Smala Susie och Bröllopsfotografen så kan man hålla sig borta från Mammas Pojkar. För Mammas Pojkar är väldigt lik dessa filmer i både humor, sköna typer och den dumroliga dialogen.
De två överåriga hårdrockande tvillingbrorsorna Oden (Johan Östling) och Thor (Björn Starrin) går sin mamma på nerverna när de blir av med sina jobb och flyttar hem. Som om inte detta var nog så flyttar en het tjej till stan (Mia Skäringer) och båda bröderna blir störtförälskade i henne, vilket inte är bra eftersom Thor och Oden har svurit en ed på att någon tjej aldrig ska komma emellan de två.
Visst blir det lite buskishumor av det stundtals och manuset svajar till ibland men en hel del balla dialoger och oförglömliga one-liners plus mycket bra skådespelare som Kjell Begqvist, Lotta Tejle , Mia Skäringer och Björn Starrin. Detta gör att det bjuds upp till en hel del minnesvärda skratt. Även ett litet plus till Tuva Novotny som spelar en norsk "emo- bitch" väldigt bra!
Ulf Malmros visar med ironi och överdrivenhet vad som kan hända när föräldrar "pjåskar, curlar och skämmer bort" sina barn för mycket!
Betyg : Stark 3+
Denna thriller/dokumentär av Bart Layton är absolut en "måste ses film".
- En ung pojke försvinner från sin familj i Texas när han är på väg hem från skolan. Han hittas i Spanien 3 år senare med en annan färg på ögonen, pratar med fransk brytning och verkar vara äldre än vad han skulle varit - puh, vad läskigt! Detta är bara början på filmen och betydligt märkligare och underligare saker kommer upp till ytan när olika utredare börjar ställa frågor.
Det är ett tag sen jag och min fru såg The Imposter men vi diskuterar fortfarande om hur hela denna sanslösa historia kan ligga till! Ingen vet eftersom fallet inte är avslutat än. Privatdetektiven Charlie Parker söker fortfarande efter sanningen i denna otroliga och olösta men sanna (mord)historia!
Betyg 5
En bra skräckfilm är nog bland det svåraste att göra nu för tiden. Det är svårt att få till en fräsch och nytänkande skräckis utan att hamna i gamla klyschor eller att det ballar ur totalt.
Regissören Scott Derrickson (Besatt-Exorcism Of Emily Rose) har lyckas väldigt bra med Sinister, trots att man sett detta innan och att det definitivt inte är den originellaste filmen i genren. Men med bra skådisar och ett lagom tempo som byggs upp till en hyfsad final, utan att det spårar ur totalt, blir det klart godkänt för Sinister.
Ethan Hawke spelar den misslyckade författaren Ellison som söker inspiration i ett nytt hus dit han flyttar med sin familj. Husets förra ägare blev mystiskt mördade och tanken är att skriva en bra bok om mordet när han nu befinner sig i den "rätta" miljön. På vinden hittar han en låda med gamla super 8-filmer och när han tittar på dessa gör han en fruktansvärd upptäckt, som hade mått bäst av att vara oupptäckt!
Första halvan av filmen är det bästa på länge inom ruggighet och "hoppa till spänning" som jag sett. Som vanligt med skräckfilmer är det A och O med ett bra 5,1 ljud och speciellt med Sinister som verkligen använder sig mycket av surround vilket gör att man hoppar till ordentligt i fåtöljen ett par gånger.
Betyg 3+
En våldsam och hård snutfilm med en darrande spännande känsla.
End Of Watch är filmad med en skakig "Cops"-liknande handkamera vilket gör att den våldsamma vardagen som poliserna Brian (Jake Gyllenhaal) och Mike (Micael Pena) upplever i Los Angeles, känns väldigt trovärdig och verklig. Trovärdigheten stärks även av att filmen inte enbart handlar om det tuffa livet poliserna lever utan även om kärlek, familj, barn och olika mål de har i livet, vilket diskuteras vilt med varandra när de patrullerar med bilen. En hel del roliga och sarkastiska dialoger infinner sig och höjer filmen från många andra filmer i snutgenren.
Jag trodde inte på filmen när en halvtimme förbrukats av den men sakta men säkert byggdes det upp en stämning som gjorde att man verkligen började bry sig om karaktärerna och kände rädsla när de åkte ut på olika uppdrag. Klart godkänd och sevärd film av David Ayer som skrev manuset till Traning Day en gång i tiden.
Betyg : 3+
Varning, Varning!
Jisses vad många som kommer att trilla dit för att hyra Killing Them Softly och tycka att det är världens skitfilm, för dvd-fodralet utstrålar en typisk amerikansk actionfilm med självaste Brad Pitt i centrum. Men detta är som vanligt när det gäller regissören Andrew Dominik (Mordet På Jesse James Av Ynkryggen Robert Ford), en långsam och lite smalare film som definitivt inte passar den vanlige lördagsfilmtittaren. Tempot är otroligt lågt och filmen är ganska händelsefattig, men den briljerar stort med enorma skådespelarinsatser av Brad Pitt, Rickard Jenkins, Ray Liotta, James Gandolfini och Scott Mcnairy med en FANTASTISK syrlig dialog som genomborras av underbar svart humor. En otroligt cool och udda gangsterfilm med en av de häftigaste actionscenerna jag sett på länge. Otroligt läckert när Brad Pitt utför en avrättning på en kille i slow motion där det hela ackompanjeras av 60-tals klassikern Love Letters, som gör att hela den våldsamma scenen känns som en fin balettuppsättning istället.
Handlingen är väldigt enkel och rak: två killar rånar ett maffiaskyddat pokerparti och hitmanen Jackie Coogan (Brad Pitt) kallas in för att städa upp och hitta de skyldiga. Men man ser inte denna film för handlingens skull utan för den coola dialogen med den svarta humorn!
Briljant och udda gangsterdrama som delade publiken på filmfestivalen i Cannes i två läger, vilket den även lär göra med hyrfilmspubliken!!
Betyg 4
Detta är den otroliga men sanna historien om hur CIA-specialisten Tony Mendez (Ben Affleck) sätter igång en riskfylld plan för att få hem sex amerikaner från Iran som flytt från gisslandramat på deras ambassad 1979.
Ännu en gång får man svälja sin stolthet och erkänna "så fel man kan ha om en person"! Efter att fullständigt spottat, hånat, sågat och tyckt att han var något av det sämsta Hollywood tagit fram får man bocka och buga för Ben Affleck, som är en superstjärna! Jag får helt enkelt sudda ut praktfiaskona Gigli, , Daredevil och Bounce ur minnet. Efter dundersuccéerna Gone Baby Gone, som han både regisserade och skrev manus till, och The Town, som han regisserade plus att han själv hade huvudrollen, är jag övertygad om att Ben Affleck blivit en av de riktigt stora och seriösa filmskaparna i USA. Nu toppar han hela framgången med att klämma ur sig filmen Argo som kammade hem tre Oscars bla för bästa film. Ben Affleck är även i Argo både regissör och huvudrollsinnehavare, vilket är mycket imponerande.
Argo är inte bara spännande och intressant utan otroligt välgjord. Den utspelar sig i slutet på 70-talet och allt från kläder, bilar, frisyrer och inte minst konstiga mustascher stämmer perfekt. Toppen på hela succén är att filmen briljerar med skådespelare som John Goodman, Alan Arkin och inte minst min absoluta favorit, Bryan Cranston (Breaking Bad).
Betyg 4+ med viss harkling och nerböjd blick får jag fram "du är svinbra Affleck", glöm allt jag sagt innan!
Jesper Ganslandt som tidigare levererat halvt mediokra och tråkiga filmer som Farväl Falkenberg och Apan fortsätter med ett pretentiöst drama som inte släpper in tittaren i filmen.
Blondie kunde varit ett riktigt engagerande och intressant familjedrama där tre systrar, Katarina (Helena af Sandeberg) den äldsta, mellansystern Elin (Carolina Gynning) och lillasystern Lova (Alexandra Dahlström) återvänder hem för att fira sin mammas (Marie Göranzon) 70-års dag. Gamla fejder i familjen börjar bubbla upp till ytan och alla systrar har sina egna bekymmer som de försöker dölja på ett mer eller mindre lyckat sätt. Jag brukar älska tragiska dramer men Blondie blir tyvärr bara en ofokuserad och ointressant film. Allt ligger på ytan och man blir varken gripen eller får någon känsla för karaktärerna och deras bekymmer, utan börjar istället stirra på klockan och undra hur mycket det kan vara kvar av filmen. Har även otroligt svårt för att ta Carolina Gynning på allvar när hon struttar runt i filmen med sin tossablick och försöker så det knakar att vara en seriös skådespelare .
Betyg 2-
När jag recenserade säsong ett av Game Of Thrones gav jag den 5+! Hade man kunnat ge ett högre betyg så hade jag gjort det på säsong två. Inte för att den var bättre men däremot för att det bara är de högsta kvalitetsserierna från makalösa HBO som har karisman och styrkan att kunna dra ner tempot på en hel säsong, för att bygga upp en stämning och dramatik inför kommande säsong, så till den makalösa grad att hela kroppen skakar efter mer.
I det fiktiva riket Westeros fortsätter man följa adelsfamiljerna Stark, Lanister, Baratheon och Targaryens kamp om vem som ska ta tronen och styra över de sju rikena. Säsong två av Game Of Thrones fortsätter leverera alla de viktiga ingredienserna som tillhör en toppserie. Förutom det fantastiska manuset och skådespeleriet finns det brutalt våld, politik, hämnd, konspiratoriska rävspel, svek, sex och blod. Allt är gjort med sådan stil och finess att varje avsnitt känns som en hel film.
Denna serie ska ses på Blu-ray!! Då förstår man varför tio avsnitt av serien kostade runt 320 miljoner dollar att spela in. Som om inte seriens ypperliga kvalitet vore nog, så är både ljud och bild det bästa av det bästa! Jag vill bara gråta över de människor som laddat ner och sett detta mästerverk på dator eller med dålig kvalitet. Herregud vad ni har missat mycket av serien!!
Summering: Games Of Thrones är en fröjd för både hjärna, ögon och öronen och alla serienördars våta dröm!
Betyg: PANG! 5+ studsar mot taket.
Bedrövlig översättning av Susanne Biers nya romantiska komedi "Den Skallige Frisören". Hur man har fått det till "Bröllop I Italien" har jag ingen aning om...ha ha. Väljer att säga Den Skallige Frisören vilket jag tycker passar mycket bättre efter att ha sett filmen.
Jag har alltid varit ett stort fan av Susanne Biers dramatiska verk som Bröder, Älskar Dig För Evigt, Hämnden och Efter Bröllopet medan hennes komedier Livet Är En Schlager och Den Enda Rätta bara varit okej. Den Skallige Frisören, som är en romantisk komedi, var överraskande bra och det beror på att det är Anders Thomas Jensen som skrivit manus och hans humor är sjukt galet härlig. Finns det någon som inte gillar Anders Thomas Jensens kanonrullar Adams Äpplen, De Gröne Slaktarna eller Blinkande Lyktor?
Anders Thomas Jensens taskiga och svarta humor lyser emellanåt starkt igenom i Den Skallige Frisören, inte minst i Kim Bodnias (Pusher, Bron) scener. Trine Dyrholm spelar den nyligen cancerbehandlade kvinnan Ida som även ligger i skilsmässa med sin man. Hon åker till en vacker villa i underbara Sorrentotrakten i Italien för att vara med på dottern Astrids bröllop. Det visar det sig att den underbara festweekend det skulle vara istället blir ett avslöjande av familjehemligheter och tragedier där både det ena och det andra kommer fram.
Betyg: En underhållande 4
Korea invaderar USA och tvingar en grupp tonåringar att ta till vapen för att ta tillbaka sin stad och i slutändan sitt land. Det är allt man behöver veta för att man ska undvika denna katastrof. Tillsammans med Abduction, som kom förra året, är Red Dawn en riktigt bra referensfilm på vad en superkass actionfilm ska innehålla. Nämligen :
1. Urdumt manus
2. B- skådisar
3. Fjantiga actionscener
4. Otroligt löjliga och klyschiga dialoger
5. Noll spänning
På alla punkter drar Red Dawn in full poäng.
Huvudrollsinnehavaren Chris Hemsworth, som jag tyckte var schyst som Åskguden i filmen Thor förra året, är nere på highschoolnivå i denna horribelt dåliga actionfilm. Bara att någon orkar ta med denna mening i en actionfilm från 2000-talet är helt ofattbart: se framför er en b-skådis komma fram i rutan och med darrande röst säga "We'll give again, we won't surrender, boys ain't boys no more. They are men." Ja, vad ska man säga ........? Härligt nyskrivet och uppfinningsrikt manus är det i alla fall inte!
Red Dawns regissör Dan Bradley är annars en duktig stuntcoordinator i filmer men regissörjobbet ska han hålla sig ifrån. Det är väl meningen att en remake ska kännas ny och fräsch, inte äldre och töntigare än orginalet. Så se hellre om orginalet från 1984 med Patrick Swayze i huvudrollen även om den också är ganska sunkig .
Betyg 0
Fernando Meirelles som tidigare gett oss filmer som The Constant Gardener, Blindness och Guds Stad försöker sig på en film om olika människors livsöden som korsas och ibland möts. Det är ett svårbemästrat koncept att göra film på men det har lyckats väldigt bra ett antal gånger som tex Babel, Short Cuts och Crash.
360 vill gärna vara en film som ska skaka om tittaren och beröra men den når inte ända fram trots att de olika personligheterna och ödena i filmen är intressanta. Det är något som saknas, vad det är vet jag inte riktigt, för när filmen slutade ville jag se mer trots att filmen är två timmar lång och det är ett bra betyg. 360 dräller av enormt duktiga skådespelare som Jude Law, Anthony Hopkins, Rachel Weisz och Ben Scott.
Märkligt är det iallafall att Fernando Meirelles inte lyckats få till den där sista punschen, som gör att man tycker det är en kanonrulle, när både story och skådespelare håller hög klass!
Betyg 3
Garanterat en av årets viktigaste och obehagligaste dokumentärer.
Alla har någon form av erfarenhet av mobbning. Antingen som mobbare/mobboffer eller passiv tittare. Bully skildrar mobbning ur ett par olika synvinklar.
1 . De som tar emot skit varje dag och sakta men säkert bryts ner totalt.
2. De som fått nog och tar till drastiska och hemska åtgärder för att få stopp på trakasserierna.
3 . De som blivit nerbrutna och inte orkar mer utan väljer att ta livet av sig.
4. Föräldrar som helt ofattbart lägger skulden på sitt mobbade barn.
5. Lärare som inte ser eller har sjukt dålig personkännedom om vem som är mobbare och vem som är offer.
En otroligt hemsk men väldigt nyttig dokumentär att se. Detta skulle varit en obligtorisk film att se i skolan, för den känns som en stenhård pungspark och skulle nog kunna få några mobbare att tänka till.
Ingen glad och rolig lördagsfilm precis men rörande, gripande och mycket sevärd!
Betyg 4+
Pinsaaaaamt! Här har man försökt efterlikna Bridesmaids och Baksmällan-filmerna men misslyckats totalt. Ett ordentligt magplask för regissören Leslye Headland som som toppar fiaskot med att själv ha skrivit manus.
Natten före bröllopet går tre tjejkompisar till den blivande bruden loss på sprit, droger och sex och råkar olyckligt nog ha sönder brudens klänning. Därmed är kaoset igång med att försöka få den lagad till nästa dag utan att någon märkt vad som hänt. Hyfsad upptakt till en amerikansk fjantkomedi kan man tycka men det hela är gjort utan charm och det som ska vara roligt är inte alls roligt.
Det är så klyschigt och dåligt utfört så man får inte upp skrattet även om man försöker låtsas. Hur Kirsten Dunst kunnat tacka ja till denna roll är en gåta av världsklass. Allt är katastrofalt dåligt gjort och utfört i denna "wannabe" Bridesmaids-film och enda försvar jag kan ge till filmens fördel är att det var regissören Leslye Headlands debutfilm och det lyser verkligen igenom!
Betyg 1
Äntligen var det slut på Twilight-sagan! Filmatiseringen av Stephenie Meyers ungdomsböcker har hyllats av alla tonårstjejer världen över men sågats brutalt av många ur den vuxna publiken. Jag personligen både hyllar och sågar Twilight-sagan.
När första filmen kom 2008 instämde jag helt med fansen som tyckte Twilight var fantastisk. Regissören, som då var Catherina Hardwicke (Tretton, Red Riding Hood), lyckades få till en enormt bra känsla i filmen som utstrålade underhållning och en udda och cool tonårsförälskelse. Då hade jag förhoppningar om att detta skulle bli något väldigt speciellt och såg med stora förväntningar fram emot fortsättningen New Moon. Men till min stora besvikelse hade regissören, som nu var Chris Weitz (Guld Kompassen), gjort en mesig och urfjantig film om tonårstrånande som hade sjunkit ner på Starlet-nivå. Dessutom var effekterna något av det bedrövligaste jag sett.
Twilight Eclipse blev ett steg upp ur gropen även om den tredje vampyrfilmen var helt för sockersöt och tramsig men underhållningen var till viss del tillbaka. Sen rasade det som en snölavin igen när Breaking Dawn Part 1 gjorde entré. Det gick knappt att se filmen utan att knoppa in hur man än ansträngde sig och endast de sista 10 minuterna kunde kallas film. Men till alla tonårs-Twilight-tjej-fans var det ett snyggt bröllop och en het sexscen mellan Bella och Edward så för dem var succén given.
Nu är vi framme vid Breaking Dawn Part 2 och den rycker än en gång upp sig. Från total katastrof, som Breaking Dawn Part 1, till en hyggligt underhållande film! Tyvärr så blev inte Twilight-sagan något storslaget och minnesvärt. Det var endast första Twilight-filmen som var riktigt bra för sen har det bara pendlat mellan fisljummet och katastrof. Tack och godnatt Bella och Edward, må Twilight få vila i frid nu!
Betyg 3-
Yeeeees!!!!
Årets bästa filmsläpp hittills utan tvekan! Satan i gatan vad bra den var.
Tänker inte berätta vad den handlar om mer än att Driss är en personlig assistent som med oväntade metoder ger livslust åt en hel del människor, även till dig som ser filmen. För vilken underbart fantastisk fransk feel-good rulle detta är. Man blir härligt glad av filmen och manuset är helt sanslöst bra och bygger dessutom på en sann historia.
En given klassiker i min filmsamling som garanterat kommer ses om några gånger. Missa inte detta MÄSTERVERK!
Jag vågar garantera att denna film är det ingen som kan tycka illa om oavsett vad man har för filmsmak .
Betyg En Makalöst Glad och Charmig 5!
Äntligen en ny modern Bond-film som har lite klassisk Bond-känsla över sig. Både Casino Royale och Quantum Of Solace har varit schyssta actionfilmer men det har inte riktigt varit James Bond.
Skyfall refererar ofta till sina många föregångare och har den gamla hederliga 007-humorn i sig. Tillsammans med snygga miljöer och häftiga fighter har regissören Sam Mendes (Road To Perdition, American Beauty) lyckats få liv i en klassisk Bond-feeling som ändå känns modern och fräsch. Den fenomenalt duktiga Javier Bardem (Biutiful, Gråta Med Ett Leende) spelar den blonde, ondskefulle och hämdlystne Bond-skurken Silva så bra att han lätt kommer med på topp 5-listan över bästa Bondskurkar!
Sam Mendes har gjort precis vad Cristopher Nolan gjorde för Batman, nämligen skapat något fräckt och häftigt av vad som började kännas segt och tråkigt.
Betyg 4
Oliver Stone har aldrig varit någon favoritregissör för min del, men en del bra filmer har han dock gjort, även om det inte är något som jag tycker är fantastiskt. Plutonen, Född Den Fjärde Juli , Natural Born Killers och Wall Street är det många som älskar och det är bra filmer men hur i helskutta kan en regissör med den rutin och ålder som Oliver Stone har, göra något sånt här omoget och direkt löjligt.
Dessutom har han blandat b-skådisar som Taylor Kitch (Battlefield) och Blake Lively (Gossip Girls) med gamla veteraner som Benicio Del Toro och John Travolta. Sköter man inte jobbet som regissör då blir det så här urdumt; dvs b-skådisarna blir löjliga när dom ska framföra någon "häftig" dialog och dom duktiga gamla rävarna spelar över.
Filmen handlar om två surfarpojkar Ben (Aaron Johnson) och Chon (Taylor Kitsch) som är kungar i marijuanabranschen, men kommer i knipa när den mexikanska drogkartellen också vill vara med i leken. Det är inte bara businessen med marijuanan som Ben och Chon har gemensamt utan de delar även på flickvännen Ophelia (Blake Liverly). När sju minuter gått av filmen så har hon sex med den "tuffa" krigsveteranen Ben och man får höra Ophelias tankar "Ben får inte orgasmer utan han får Wargasmer". Då är det dax att stänga av filmen för varken dialogen eller manuset blir bättre!
Nä, Oliver Stone forsätter att sjunka djupare ner i dyngan istället för att försöka kravla sig upp efter katastrofen med Alexander.
Betyg 2-
Lawless är en våldsam familje-gangster-krönika som är regisserad av John Hillcoats (Vägen) professionella huvud som vet vad han vill med sina filmer och lägger inga fingrar mellan för att få fram sitt budskap till tittaren. Han har velat göra en rå, lantlig och lortig gangsterfilm med en intressant historia om de odödlige bröderna Bondurant och vi blir servad en fantastiskt bra, brutal, tuff och garanterat den häftigaste gangsterfilmen på länge. John Hillcoat är finurlig på att hitta och fånga miljöer som omfamnar publiken med känslan av att finnas på plats. Ta t.ex Vägen, där man kan tycka vad man vill om filmen, men miljöerna och känslan av en apokalytisk värld är galet bra gjort.
Likaså är det i Lawless! Det känns som man är ute på "bonnalandet" i Franklin County, Virginia, och langar sprit med bröderna Bondurant under slutet av den stora förbudstiden på 30-talet. Otroligt snyggt gjord med enorma skådespelarinsatser där Tom Hardy är den starkast lysande stjärnan som den stenhårde äldste brodern Forrest. Våldet i Lawless är så brutalt, rått och bra regisserat så det får mig att tänka på Martin Scorseses storfilmer som Casino eller Maffiabröder. Missa inte denna pärla utan se och njut av bröderna Bondurants kamp mot de korrumperade poliserna. Filmen kunde lätt varit en timme till och man kunde fått se mer av Gary Oldman, som är så cool som en hänsynslös Chigago-mafioso, men som tyvärr bara har en liten bi-roll här.
Bild och ljud är i riktigt bra kvalité!!
Betyg : En stark 4
Regissören Lasse Hallström är tillbaka i Sverige. Det är ett bra tag sedan han gjorde "Mitt Liv Som Hund" som gav honom en biljett till Hollywood.
Nu när han är back in bussiness in Sweden har han valt att filmatisera Lars Keplers populära bok Hypnotisören.
Med Mikael Persbrandt, Tobias Zilliacus och Lena Olin i huvudrollerna och Lasse Hallström som regissör så trodde jag att denna svenska thriller skulle bli något extra. Men det blev det inte men dock klart underhållande och snäppet över vanlig dussindeckare men inte mer.
Den börjar i ett rasande tempo med en man som mördas i en idrottshall och polisen Joona Linna (Tobias Zilliacus) hinner inte mer än anlända till platsen förrän ett nytt larm kommer om ett grymt familjemord i ett villakvarter. Det visar sig vara den mördade mannens familj. Frun och den minsta dottern är döda men den 15-åriga sonen överlever mirakulöst och hamnar på sjukhus, svävande mellan liv och död. Den äldsta dottern i familjen är spårlöst försvunnen. Det finns inga fingeravtryck eller några ledtrådar om vad, varför eller vem som utplånat nästan en hel familj. Det gör att Joona Linna ber om hjälp av läkaren och hypnotisören Erik Maria Barks (Mikael Perssbrant) med att försöka få den 15-åriga killen att vittna under hypnos.
En lagom spännande och underhållande svensk polisthriller sätter fart med rätt många logiska luckor.
En typisk söndags rulle!
Betyg 3
Gillar man inte sagor så kan ni skippa denna serie direkt. För i Once Upon A Time är det dom klassiska sagorna som Snövit, Benjamin Syrsa, Pinoccio och Rödluvan som är i fokus. Den utspelar sig både i sagovärlden och i vår tid. Alla sagofigurer är fast i vår värld eftersom Snövits elaka styvmor lagt en förbannelse över dom så att de slungades in i vår värld utan minne av vad dom en gång varit. Den ända som klarade sig var Snövits dotter Emma som blev ivägskickad till jorden innan förbannelsen utbröt. Så nu är det upp till en liten pojke som heter Henry att få Emma, som nu är 28 år, att tro på sagorna och vad som hänt så att hon kan bryta förbannelsen.
Långt ifrån något mästerverk till serie men väldigt underhållande och trevligt med en serie som hela familjen kan se tillsammans. Tillräckligt mycket med spänning, mystik och intriger för att tilltala den stora massan, vuxen som liten (11- 13 år), om man gillar sagor förstås! Robert Carlyle är grymt cool som Rumpelstiltskin och Ginnifer Goodwin är alltid en höjdare.
Ser med glädje fram emot säsong 2!
Betyg 3
Jul- och nyårsfirande är slut. Massor av nya filmer att sätta tänderna i för 2013. Först ut var Grannpatrullen och denna katastrof hade tyvärr dödat varenda smaklök man har i flabben om man hade kunnat smaka av filmer.
För vilket skit, inte minsta tillstymmelse till kvalitet eller humor som det skulle vara. Både Ben Stiller och Vince Vaughn brukar ändå stå för sjysta amerikanska underhållningskomedier. Hade inte sett reklam på filmen och jag förmodade att det skulle vara en lagom trevlig familjekomedi så hela familjen Sällberg var på plats i vardagsrummet med popcornen i högsta hugg. När det gått 40 minuter av filmen drog sonen in på sitt rum och spelade dator istället. Min dotter börja tycka den var läskig och ville inte se mer, frun började pilla på I-phonen och jag satt där som ett fån och konstaterade att detta är förmodligen en av dom sämsta filmerna som 2013 kommer att erbjuda.
En otroligt löjlig och fjantig film! Den handlar om fyra medelålders män som bildar en grupp "grannar-mot-brott" och upptäcker istället en utomjordisk invasion och ända sättet att döda dom på är att skjuta dom i skrevet! Ja, ni hör själva, jag orkar inte berätta mer. Vet inte vem i hela världen denna film ska kunna tilltala eftersom vissa scener är för läskiga för dom minsta och helt urlöjligt fjantiga för alla över 12 år.
Suck, suck vilken start på filmåret och vad ledsen man blir av att se både Ben Stiller och Vince Vaughn skämma ut sig ordentligt i denna praktkalkon till film(?) - förtjänar inte ens att kallas för film!!
Betyg 0
Dom Fyra Traditionella Julfilmerna!
Vi börjar med Bad Santa med Billy Bob Thornton som spelar den elaka och svinaktiga varuhustomten Willie T Stokes. En mer taskig och snuskig tomte får man leta efter. Många råa och vulgära skratt utlovas!
Sen får det bli Itzhaks Julevangelium som är en julsaga i fyra avsnitt. Underbart rolig med alla kända karaktärerna från Hipp Hipp gänget. Galet rolig och totalt crazy som passar bra att se ett avsnitt varje advent annars finns risk för skrattkramp!
Då är det dax för den riktiga ursvenska klassikern Tomten Är Far Till Alla Barnen av Kjell Sundvall som förmodligen alla har sett. Men den tåls att se om gång på gång för en mer träffsäker och komisk julfilm finns inte. Många av den svenska skådespelareliten briljerar men min personliga favorit är Dan Ekborg, som är helt underbar och han har många dråpliga kommentarer.
Till sist Nightmare Before Christmas. Tim Burtons mästerverk med den uttråkade pumpakungen Jack Skellington är en suverän avslutare av dessa fyra filmer som måste ses varje jul. Speciellt nu när den även finns i 3D! Härlig krisp i bilden och att ha Jack Skellington i vardagsrummet istället för i tv:n är ju helt underbart (varmt rekommenderat 3D film köp)!!
Betyg : Till jul är man snäll så 5 tomtar till alla fyra filmerna!
God Jul .
Är överlag väldigt förtjust i dokumentärer och blir helt exalterad när det är så här bra!
En otrolig boxarhistoria om bröderna Wladimir och Vital Klitschko som båda gjorde sin boxningsdebut den 16 november 1996, på en gala i Tyskland. Det var startskottet på en 15-årig dominans inom boxningen. 104 vinster, 5 förluster och 92 knockouter är ett sanslöst facit för Klitschko-bröderna som har lovat sin mamma att aldrig boxas mot varandra.
Man får följa bröderna från deras barndom i Ukraina till ett liv som stora sportikoner över hela världen. Det har definitivt inte varit lätt eller smärtfritt. Vilka comebacker dom gjort när det gått dåligt eller blivit ordentligt skadade! En makalös resa om seger, nederlag, skador och framförallt viljan att bli bäst igen. Missa inte denna dokumentär! Visserligen är där några otäcka händelser när dom får riktigt mycket stryk men annars är det en film jag rekommenderar till alla som gillar dokumentärer.
Betyg 4 hårda boxhandskar !!
Efter succéerna Office och Extras så är Ricky Gervais tillbaka med en ny komediserie. Här har Ricky Gervais dock en mycket tillbakadragen roll och istället överlåtit huvudrollen till den kortväxte skådespelaren Warwick Davis (Willow). Man kan säga att Warwick Davis gör en roll som är på pricken lik David Brent från Office, alltså en självgod och ytterst egofixerad person som har något gott i sig men visar det alldeles för sällan. Sen påminner det en hel del om Extras också med att olika kändisar (Johnny Depp, Sting, Liam Neeson mm) gör ett litet gästspel i varje avsnitt. Kort sagt, en given succé om man gillar Ricky Gervais! Personligen tycker jag att han är den bäste komiker som finns. Jag fullkomligt älskar hans taskiga, sarkastiska och råa humor. Han drar sig inte för att skoja om något hur allvarligt eller känsligt ämnet än är och jag garvar bara ännu mer ju taskigare det blir! Ingen fin sida man har kanske men humor är väldigt olika. Enkelt sammanfattat: gillar man Ricky Gervais så är Life's Too Short ett av dom bästa dvd-köpen i år, men om du inte gillade eller fattade humorn i Office och Extras så är det bortkastad tid att se Life's Too Short. För mig finns där bara ett betyg när det gäller Ricky Gervais serier och det är en klockren 5!!
Betyg 5
Klart underhållande och snyggt gjord. Regissören, Christopher Nolan, vet verkligen vad han pysslar med. Batman-fansen är många därute och de lär inte bli besvikna på den sista filmen i Batmantrilogin!
Inte mycket att snacka om egentligen, för gillar man inte Batman så finns där ingen som helst anledning att se The Dark Knight Rises. Men älskade man Batman Begins och The Dark Knight så är det en bombastisk final ni går till mötes! Även fast jag tycker att The Dark Knight Rises var den svagaste i triologin. Christopher Nolan är en av vår generations mest spännande regissörer och nu har han även skapat en superhjältetriologi som kommer leva kvar länge i mångas filmhjärtan!
Betyg 4
En schyst och underhållande remake av Total Recall från 1990 där det var Arnold Schwarzenegger som hade huvudrollen i denna våldsamma science fiction-thriller. Nu är det Colin Farrell som axlar rollen som Douglas Quaid. Han är trött på sin enformiga tillvaro och besöker därför Recall, ett ställe där människor kan få falska minnesbilder inplanterade i sin hjärna. Denna nyinspelning av Total Recall är fullproppad med riktigt mycket underhållningsaction och massvis med explosioner. Bitvis är det väldigt bra men jag tycker det är synd att inte storyn får ännu mer utrymme, för den är väldigt engagerande och spännande. Scenografin och miljöerna i denna framtidsvärld är skickligt och häftigt gjorda, så med lite mindre fjantaction och mer av storyn så hade detta kunnat bli en fullpoängare! Nu blir det istället en klart godkänd action-stänkare som varken är bättre eller sämre än alla andra av Hollywoods actionrullar!
Betyg 3+
Då var sista säsongen av Lykke avklarad. Denna suveräna serie kom bara i två säsonger - redan bestämt från början - så man fick ett riktigt slut, tack o lov. Lykke är en riktigt sjukt skruvad och komisk dansk serie, med många av den danska skådespelareliten i rollerna (Paprika Steen, David Dencik, Lars Brygmann, Julie Christansen, Bjarne Henriksen mm). Lykke handlar om 25-åriga Lykke som håller på att göra karriär inom läkemedelsföretaget SanaFortis som tillverkar "lyckopiller". Hennes bror är deprimerad, ligger bara i soffan och lever på "lyckopiller" medan hennes granne är psykiatrikern Anders Assing, som hela tiden sätter käppar i hjulet för SanaFortis. Han tror inte ett dugg på "lyckopiller" utan menar att man bara ger det till alla människor som är deprimerade utan att egentligen ta reda på vad problemet är. Dråpligheterna är många och gillar man Solsidan och även är glad för dansk, sjuk, humor som De Gröna Slaktarna, Blinkande Lyktor och Adams Äpplen, då kommer man att ha fantastiskt roligt i två säsonger med Lykke, för det har herr och fru Sällberg haft!
Betyg: En stark dansk komisk 4
Regissören Timur Bekmambetow (Nattens Väktare, Daywatch, Wanted) tar oss med på en fictionhistoria om Usas 16:e president, Abraham Lincoln, där han inte bara kämpar mot slaveri utan även mot vampyrer (jag har aldrig sett någon hantera en yxa som han). Detta är definitivt ingen allvarlig eller seriös film om Abraham Lincoln, utan en riktig popcornsunderhållningsrulle med riktigt häftig och överdriven vampyraction. Allt krut har lagts på tempo, effekter och framförallt häftiga slowmotionactionscener som man vet att Timur Bekmambetov älskar om man sett hans film Wanted från 2008.
Oväntat och bra med Abraham Lincoln: Vampire Hunter var att det inte är någon komik i den, utan storyn är gjord för att tas på allvar, trots att det är en utflippad historia som man bjuds på. Ögonen blir serverade otroligt snygga miljöer och det är väl inte så förvånande med tanke på att mästaren själv för sagofilmer - Tim Burton - har producerat den. Visst blir det lite mycket av vampyraction och slowmotionscenerna emellanåt, men de underhållande stunderna är många och jag hade inte tråkigt en enda minut av filmen, därav kanske det lite för höga betyget.
Både ljudet och 3D-bilden är väldigt bra i filmen, med andra ord är Abraham Lincoln: Vampire Hunter en riktig hemmabiodräpare!!
Betyg 4
Eftersom jag är ett stort fan av spindelmannen och samlade på tidningarna när jag var liten, så är jag alltid lite uppspelt och extra begeistrad när en spindelmannen-film kommer. Sam Raimis Spider-Man med Toby McGuire var fantastisk när den kom 2002 och jag tycker fortfarande att den är en av de bästa superhjälte-filmer som gjorts. Sedan kom Spider-Man 2 och 3 som var helt okej men inte i närheten av ettan. Nu 2012 var det tydligen dax att reboota Spider-Man med ny regissör (Marc Webb), ny huvudrollsinnehavare (Andrew Garfield) och en lite annorlunda story om hur Peter Parker blev Spider-Man. Effekterna är väldigt snygga och bra gjorda men däremot känns fighterna väldigt tama och småmesiga. Dom utstrålar inte samma glöd som det fanns mellan Green Goblin och Spider-Man från 2002. Det blir tyvärr aldrig riktigt spännande och underhållande för att jag ska svingas med och drömma mig bort i Spider-Man storyn. Andrew Garfield funkar utmärkt som Spider-Man och även Emma Stone, som Spider-Man fjällan Gwen Stacy, gör mycket bra ifrån sig. The Amazing Spider-Man är absolut inte dålig men den tänder inte riktigt till och precis som jag kände med remaken (The Girl With The Dragon Tattoo) på Män Som Hatar Kvinnor så känns den totalt onödig och blir alldeles för långdragen. Hade jag visst detta innan så hade jag kanske sett om en av de största superhjältekalkonerna innan jag såg The Amazing Spider-Man, för då hade jag kanske uppskattat den mer! Vilken Superhjälte-kalkon?
Ja, det finns väl inget större fiasko än Daredevil som Ben Affleck och Jennifer Garner total massakrerade, vilket är väldigt synd eftersom Daredevil egentligen är en riktigt cool superhjälte. Men det finns väl ingen regissör eller skådespelare som vågar närma sig den storyn igen efter att sett hur fruktansvärt fel allt kan bli!
Betyg 3
En uppsagd och bostadslös pilot (Jonas Karlsson) som dessutom befinner sig i en bitter vårdnadstvist om sin son, är inte rädd för att klä ut sig till kvinna, eftersom det enda jobb som utannonseras kräver en kvinnlig pilot. Att utge sig för att tillhöra ett annat kön medför naturligtvis massor av problem, lögner och dråpligheter. Det blir en hel del skratt som påminner om när man såg Dustin Hoffman i Tootsie en gång i tiden. Filmen tar upp frågan om jämlikhet i samhället flera gånger och den driver friskt med olika stereotyper. Cockpit är en lagom och lättsam komedi som vilar tungt på Jonas Karlssons axlar för utan honom hade inte filmen kommit upp ens till en tvåa i betyg. Men med en fantastisk Jonas Karlsson i huvudrollen så blir det småtrevligt och kul hela vägen, även om det långt ifrån är en lysande film .
Betyg 3
Filmen har legat här hemma ett tag. Hade inte hört något om den och med ett ganska tråkigt fodral låg den kvar i högen bland osedda filmer. Men efter en rekommendation av filmen så letade jag upp den och såg den igår. Vilken överraskning det var! Hvidstensgruppen är ett danskt thriller/drama som handlar om en motståndsgrupp under andra världskriget. Danmark är ockuperat av Nazityskland och trots det går livet sin gilla gång ute på landsbygden. Marius Fiil äger värdshuset Hvidsten Kro och är en ärlig och respekterad man med storfamilj och många vänner. Marius Fiil blir trött på regeringens flathet mot den tyska övermakten och samlar ihop ett gäng vänner för att hjälpa olika motståndsgrupper som arbetar med att sabotera och spränga tyskarnas saker. Deras uppgift blir att samla in utrustning som engelsmännen flyger in och släpper över landsbygden och som därefter ska transporteras till de större motståndsgrupperna i städerna. Filmen bygger på en sann historia och det märks tydligt när man ser vad för människor som är i motståndsgruppen. Där finns definitivt ingen "Rambo" utan alla är utan militär erfarenhet och har vanliga jobb som krogägare, plåtslagare, murare mm och de yngsta är inte ens vuxna. Med andra ord vanliga människor som fått nog och vill hjälpa till och kämpa mot det som är fel. Filmen är definitivt igen "krigsfilm" som utspelar sig på slagfältet, utan det är ett spännande och sorgligt drama om en riktigt go och härlig kärnfamilj som tog avstånd och vägrade acceptera ockupationen av Danmark. Det valet visar sig få förödande konsekvenser för familjen.
Betyg 4
En modern actionvariant av sagan om Snövit som levererar bra tempo, sevärda effekter och mestadels bra skådespelarinsatser. Charlize Theron är formidabelt bra som den onda häxan medan Kristen Stewart, som den vackra Snövit, bitvis har svårt att skaka av sig Twilight stämpeln. Tyvärr befarar jag att Kristen Stewart inte är bättre, utan kan nog bara spela Twilight-tjejen med ticksen. Dvärgarna i filmen spelas däremot fantastiskt av gedigna namn som McShane, Hoskins, Winstone, Frost och Jones. Snow White And The Huntsman var en visuellt trevlig fantasyfilm med en matinéhistoria från den gamla skolan. Så det är bara att dra fram popcornen och läsken och sätta er tillrätta, följa med på det nygamla äventyret och förtrollas av Snövitsagan i 2 timmar och 7 minuter. Ps. Ruskigt bra bild och ljud är det med!!
Betyg 4
Trots ett väldigt urvattnat filmkoncept när det gäller skräck så lyckades Chernobyl Diaries underhålla och få mig att hoppa till ett par gånger i filmfåtöljen. Sex ungdomar åker på en extremsemester till spökstaden Prypjat, som övergavs helt när Tjernobyls kärnkraftverk exploderade 1986. Staden är helt tom eftersom ingen kan bo där längre men guiden på turen lovar gruppen att den radioaktiva strålningen är ofarlig så länge man bara befinner sig där ett par timmar. Staden är långtifrån tom och plötsligt försvinner guiden. Missfoster och hemska djur lurar ute i det ödelagda landskapet och en klassisk ungdomsskräckis drar igång. Allt finns i filmen som senare tids skräckisar innehåller: skakig handkamera, jagning i kolvertar, en efter en stryker med, blodiga kroppsdelar mm. Trots alla klichéer så infann sig en nerv och spänning i filmen som gjorde den underhållande. Där finns även en hel del hoppa-till-moment (inte konstigt eftersom det är Paranormal Activity skaparen Oren Peli som skrivit manus), men som vanligt gäller det då att man har en hemmabio med rätt ljud, annars försvinner upplevelsen av skrämselmomenten och en stor bit av filmens charm går bort.
Inget nytt men en underhållande 3 !
Denna Falk-film gjorde rätt att dra ner på actionscenerna och istället vara en långsamt uppbyggd spänningsthriller. Men tråkigt nog har några i GSI-gruppen fått mer utrymme i handlingen vilket är en smärre katastrof eftersom de är urusla skådespelare. Vi behöver inte nämna några av "bad guisen" i filmen för det har jag inte ord för hur torftigt skådespeleri det är! Det märks tydligt att Joel Kinnamans karaktär Frank Wagner inte var med eftersom han har varit Falk-filmernas starkaste kort. Alla Råns Moder gjorde rätt med att sluta upp med B-actionscenerna men åt helvete fel med att låta dåliga skådespelare få mer utrymme. Släpp in Frank Wagner i filmerna igen annars är det snart nere på Liza Marklunds filmernas nivå!
Betyg 3
What do you want? What do you want? I want rock'n'roll, yes I do! Long live rock'n'roll!! Texten till Def Leppards Rock Of Ages satt som en gammal historia i bakhuvudet på mig och väcktes till liv efter många års dvala. För alla som älskat pudel- eller mjukisrocken på 80-talet som Poison, Def Leppard, Kizz, Foreigner, Journey och Bon Jovi kommer tycka att Rock Of Ages är en helt okej nostalgitripp! Det kunde blivit fruktansvärt bra men tyvärr är det alldeles för mycket High School Musical över det för att man ska blomma ut ordentligt och ta tag i luftguran där man sitter i filmfåtöljen. Allt för ofta blir den alldeles för löjlig där humorn glider ner till lågstadienivå. Storyn behöver vi inte ens prata om, där den söta lilla lantistjejen kommer till storstaden för att hon drömmer om att bli artist, är nog bland det tjatigaste som finns. Men nog om det negativa för har man varit en riktig 80-talsrockare kan man inte låta bli att dra på smilbanden och trumma lätt på armstödet när hits efter hits radas upp som Here I Go Again, I Love Rock n Roll, I Wanna Rock och Every Rose Has It's Thorn. Tom Cruise, som spelar en nerdrogad och "totalt slut i bollen"-rockstjärna, gör det häftigaste låtnumret i filmen med Def Leppards gamla mastodonthit Pour Some Suger On Me. Annars står Alec Baldwin för den bästa insatsen i filmen som en avdankad rockklubbsägare med långt hår och leopardmönstrad skjorta!!
Betyg En Skojig 3!
Grundhistorien i American Horror Story är en riktig klassisk skräckfilmsstory som redan finns i flertalet skräckfilmer. Familjen Harmon bestämmer sig för att lämna Boston och flytta till soliga Kalifornien för att försöka få en nytändning i äktenskapet eftersom maken Ben varit otrogen mot sin fru Vivian. De köper en tillsynes trevlig villa i utkanten av Los Angeles och flyttar in med sin tonårsdotter Violet och hoppas på att allt ska bli bra efter den jobbiga tid dom haft. Men mer fel kunde de inte ha, för huset dräller av gamla otäcka händelser och inte minst av en massa spöken som gör familjens liv till ett rent helvete. Det är just detta med alla spökena som är helt sjukt skruvat och mystiskt. Efter en bit in i serien så vet man inte vem som är spöke eller människa. Väldigt galet och klurigt men aldrig förvirrande, för manuset är både genomtänkt och smart. Kan man och har koll på skräckfilmsgenren så lär man känna igen en hel del, för det flörtas friskt med klassiska skräckfilmer som Rosemary's Baby, the Omen, the Shining och the Others. Jag tyckte att American Horror Story var en stor gräddig tårta där bottnen var Twin Peaks sedan ett tjockt lager av diverse skräckfilmer och det hela toppas med det mest udda och konstiga jag sett i serieväg på länge. Det gäller att hänga med i handlingen för råkar man sitta och somna så kan man lägga ner, för allt händer i ett rasande tempo. King Kongs gamla brutta Jessica Lange fick en Golden Globe för sin biroll som den märklige och mystiske grannen Constance och det var hon mer än väl värd för hon gör en fantastisk rollprestation. Jag (även min fru) tyckte att American Horror Story var grymt bra och totalt utflippat men på ett coolt och underhållande sätt. Men en stor röd varningstriangel ändå, för gillar man inte: En mongoloid flicka som önskar livet av alla, En mystisk grannkvinna, Ett spöke som går till psykolog för han vet inte om att han är död, En shapeshiftande hushållerska, En tonårsdotter som skär sig själv, Ett ihopsytt missfoster i källaren osv är det inte lönt att se serien. Ja, ni förstår att detta är udda, konstigt, annorlunda, galet och tokigt men alldeles, alldeles UNDERBART! Jag kan även förstå alla dom som tycker att American Horror Story är skitdålig! Herr och Fru Sällberg ser i alla fall med glädje fram emot Säsong 2!!
Betyg 4+
Nä, detta blev ett litet steg tillbaka för Herr Falk. Action har aldrig varit Johan Falk-filmernas starka sida utan tvärtom, det är där de verkliga bristerna visat sig i både produktion och skådespelarinsatser. Det bjuds på mycket action och eldstrider i De 107 Patrioterna både i trapphus, hotellgarage, parker och på öppen gata. Det hela blir bara smått b-igt, halvfjantigt och totalt löjligt när Johan Falk själv hoppar mellan balkonger sex våningar upp för att jaga busar. För som vi vet sen innan så är hela GSI-gruppen urusla skådespelare men Jacob Eklund är helt ok, men räcker inte till för att spela en supercool actionsnubbe. Lagom är bäst brukar man säga så tillbaka med mer spänning och mindre action, tack! Frank Wagner (Joel Kinnaman) var inte med så mycket i denna delen och han är en mycket stor del i det som kan kallas kvalitet i Falck-filmerna. Men det byggdes upp en spännande story kring Frank Wagner som jag tror att det kommer handla mycket om i nästa film. Handlingen i De 107 Patrioterna handlar annars mestadels om två gangstergäng som skjuter vilt mot varandra mitt bland alla människor i en stadspark i Göteborg. En femårig flicka blir träffad och avlider och pappan visar sig vara ledare för ett nynazistiskt gäng och hämnden drar igång. GSI ryker in och ska försöka klara upp hela konflikten mellan gängen.
Betyg 3-
Väldigt spännande och överraskande intressant. Trodde faktiskt att denna serie knappt skulle komma upp till medelbetyget eftersom det är flera av serien 24:as manusförfattare och producenter som ligger bakom Homeland. 24 var enormt bra när det begav sig en gång i tiden, inget snack om saken, men jag tror nog att de flesta blev mer eller mindre spyfärdiga av att se Jack Bauer (Kiefer Sutherland) hoppa omkring som värsta MacGyver i säsong efter säsong där tempot bara blev mer och mer uppskruvat för varje gång. Men i Homeland har dom skruvat ner tempot och lagt till mer drama, vilket är väldigt lyckat, utan att tumma på spänningsfaktorn och pulsen i serien. Homeland handlar om marinkårsoldaten Nicholas Brody (Damien Lewis) som blir fritagen av en amerikansk insatsstyrka och återvänder till USA efter åtta års fångenskap i Afghanistan. Nicholas Brody blir hyllad i USA och alla ser honom som en stor krigshjälte, förutom den maniska CIA-agenten Carrie Mathison (Claire Danes) som tror och hävdar att Brody har omvänts och nu arbetar för Al-Qaida. I mer än halva serien vet man inte riktigt vad man ska tro och tycka om Brody innan det tar ordentlig fart och blir vrålspännande de sista fyra avsnitten. Strålande skådespeleri av både Damien Lewis (Band Of Brothers, Life) och Claire Danes (Terminator3, Evening). Garanterat en serie jag kommer att forsätta följa och ser med glädje fram emot säsong 2. Hoppas bara nu att manusförfattarna och producenterna lärt sig en läxa med 24 och stannar i tid denna gång, så dom inte bara vattnar ur serien med helt för många säsonger som bara blir sämre och sämre ju längre det går tills ingen orkar se det mer.
Betyg 4
Männen i svart är tillbaka för tredje gången med en medelmåttlig popcornsrulle. Det tama manuset och avsaknaden av humor drar ner betyget på filmen. Så här snällt kunde jag valt att skriva om Men In Black 3, men det går inte att låta den brutala recensionssågen vila för vilken dynga Men In Black 3 var. Då kör vi igång den sanna men verkliga recensionen av de svartklädda och stela agenterna J (Will Smith) och K (Tommy Lee Jone), som inte ens är lite coola längre utan bara känns som uttjatade och astråkiga agenter, det verkligen skiner igenom att detta enbart var för pengarnas skull. Det häftiga samspelet som fanns mellan Will Smith och Tommy Lee Jones i de tidigare filmerna är totalt bortblåst. Var humorn har tagit vägen har jag ingen aning om. Tror, om jag minns rätt, att jag drog lite på smilbanden en gång men det kan ha varit ett popcornsskal som satte sig mellan tänderna. Det hela är riktigt sunkigt producerat och filmat, man ser tydligt att det är kulisser i vissa scener. Med tanke på att denna film kostade 1,6 miljarder att spela in så är det en smärre katastrof vilket resultat det blev . Men tydligen har jag helt fel i min bedömning av filmen för Men In Black 3 blev en kassasuccé och spelade in 4,5 miljarder! Helt otroligt enligt mig, men succé är succé så se denna storfilm och njut av ett fantastiskt manus med bländande skådespelare och enorma effekter! (visst!!)
Betyg 1
Intelligent, visuellt imponerande och i sci-fi genren är Prometheus en "måste ses "film. Det har gått 33 år sedan Ridley Scotts Alien skrämde skiten ur en. Alien var ett suggestivt och lågmält mästerverk som numera är en riktig klassiker när det gäller storfilmer. Ridley Scott har sen dess släppt både hög- och lågvattensmärken, men för det mesta är det ofta underhållande och väldigt välgjort. Han har några riktiga kioskvältare i bakfickan som Gladiator, Thelma and Louis, Black Hack Down, Blade Runner, så visst var det lite extra spännande att trycka in Prometheus i dvd:n när Ridley Scott nu "kommit tillbaka till sina rötter" med sci-fi-thrillers. Prometheus är en film som mår bäst av att man vet så lite som möjligt om när man ser den. För att inte avslöja för mycket handlar den kort och gott om en grupp forskare som skickas ut på rymdfärjan Prometheus för att försöka hitta svaret på livets stora fråga, var vi kommer ifrån. Svaret är dock långt ifrån vad dom väntat sig och de blir tvungna att inte bara kämpa för sina egna liv, utan hela mänsklighetens.
Det hela är galet snyggt gjort och effekterna är av högsta klass. Prometheus blev verkligen en cool Alien-prequel och levde upp till mina förväntningar. Vet att många har sågat den och sagt "Alien är hundra gånger bättre". Japp, helt rätt! Men man ska aldrig jämföra någonting med en klassiker! Man kan inte göra en lika bra Hajen, Gudfadern, Rosemary's Baby eller...Alien. Klassiker är klassiker, that's it!
Har man förmånen att ha 3D utrustning så är det bara att gratulera för Prometheus var riktigt vass i 3D och ljudet ska vi inte snacka om. Bra jobbat Ridley!!
Betyg En mycket bra 4
Look what the cat dragged in!
Precis när man tittat klart på alla Liza Marklunds filmer så avlöses det av nya Johan Falk-filmer. Det måste vara rena himmelriket för alla fans av svenska deckare, för jisses vad det pumpas ut filmer i den genren . Polismannen Johan Falk (Jakob Eklund) och gruppen för särskilda insatser är tillbaka med sex nya (kommande) filmer. Det var faktiskt ett trevligt återseende och Spelets Regler var precis som de andra Falk-filmerna, som kom för något år sen, dvs helt okej underhållning med en briljerande Joel Kinnaman som infiltratören "Lisa". Tyvärr lider dock filmerna fortfarande av de sunkiga skådespelarna som utgör GSI-gruppen. Klart godkänd svensk polisthriller som man utan tvekan ska hyra om man gillade och såg dom andra Falk-filmerna.
Betyg 3
En 1800-talsthriller med John Cusack i huvudrollen, som ska vara en blandning av Sherlock Holmes och Seven, låter hur bra som helst! Men blev tyvärr bara en okej och underhållande film i slutändan.
John Cusack spelar författaren och poeten Edgar Allan Poe som är en alkoholiserad och fattig enstöring. En serie mördare börjar härja i Boston och ta livet av människor på exakt samma sätt som i Poes uppdiktade historier. Naturligtvis blir Poe först huvudmisstänkt men när det visar sig att det inte är Poe som är seriemördaren tar polisen hjälp av honom istället, för att försöka ligga ett steg förre mördaren, då seriemördaren använder Poes noveller som inspiration för sina bestialiska mord. The Raven var både spännande och lite otäck ibland men filmen tappar både tempo och luft i upplösningen, som känns slarvigt hopslängd och slutklämmen blir tyvärr bara en mindre gäspning . Jag är även förvånad över John Cusacks mediåkra insatts. För en kille av hans kaliber är det bara sorgligt att se en sådan halvhjärtad insats med tillfälliga överspel i värsta Nicholas Cage stil. The Raven var trots allt en godkänd hyrfilm, men dra ner förväntningarna!
Betyg 3
Det tuffa och hårda mc-gänget har gått och blivit små sockersöta pojkar med för små hjälmar. De två första säsongerna var enormt bra och framförallt riktigt coola, men i tredje säsongen började serien tappa lite och fjärde säsongen har det till och med blivit som en mesig dokusåpa av mc-gänget. Man ska förvisso inte jämföra kvalitetsserier med underhållningsserier men både Nucky Thomson (Boardwalk Empire) och Tony Sopranos (Sopranos) hade dragit lille Jax i örat och bett honom att sitta still i barnstolen. Sons Of Anarchy har verkligen blivit gangsterliv på kyrkans barntimme-nivå i jämförelse med andra gangsterserier. Bölas det lite till mellan Jax och Tara så är det snart nere på Bella och Edwards nivå i Twilight. Men nu till det positiva! Trots att de gått och blivit småmesiga så är det väldigt underhållande och enormt beroendeframkallande. Man vill hela tiden se mer och vissa karaktärer är fortfarande intressanta att följa. Fjärde säsongen handlar mest om motsättningarna och konflikterna som finns inom klubben. Säsongen kändes splittrad: avsnitt 1-7 var halvbra medan 8-13 var väldigt bra och spännande innan det patetiska och dåliga fjortonde och sista avsnittet. Efter fyra säsonger så kan jag dock konstatera att Kurt Sutters (seriens skapare) förra serie The Shields är hästlängder bättre än Sons of Anarchy. Hoppas Samcro-grabbarna tar på sig ett nummer större och tuffare mc-västar inför nästa säsong, annars får dom istället brodera in Sons Of Beverly Hills 90210!!
Betyg En underhållande men små mesig 3+
Johnny Depp spelar vampyren Barnabas Collins som legat begravd i tvåhundra år. När han återuppstår är året 1972 och inget är sig likt, utan han möts av en främmande och förändrad värld. Han vill till varje pris återställa sitt gamla hem och sitt gamla släktnamn Collins till forna dagars stolthet. Men den räliga häxan Angelique (Eva Green) gör allt för att sabotera och få bort vampyren Barnabas ännu en gång från staden som hon nu tagit över och styr med järnhand. Radarparet Tim Burton och Johnny Depp har än en gång samarbetat och skapat en märklig och härligt skruvad fantasysaga. Att Tim Burton gett sig i kast med vampyrer bådade inte gott, för något mer uttjatat finns för tillfället inte. Man börjar t.o.m själv bli lite blek och svart runt ögonen när man hör att det är ny vampyrfilm på gång. Men Tim Burton fick bort trötthetsstämpeln genom underbara sagoatmosfärer och en hel del udda karaktärer. Trots att det är en komedi så bjuds man inte på några gapflabb direkt, utan det hela är bara småroligt, tokigt, ironiskt och snygg sagovampyrunderhållning. Men det räcker långt när det är gjort med sådan stil och lustighet. Johnny Depp är som klippt och skuren för rollen och är en riktigt ball och cool vampyr. Det är annat än man kan säga om tonårsvampyren Edward Cullen (Robert Pattinson) i Twilight som bara springer runt och bölar efter Bella!
Betyg 4
Thrillers som svävar på gränsen mellan fantasi och verklighet är väldigt svåra att göra. Det ska vara mystiskt, intressant och kännas obehagligt. Babycall misslyckas totalt med hela grejen. Filmen handlar om Anna (Noomi Rapace) och hennes son som efter en bestialisk familjetragedi försöker bygga upp ett nytt liv i ett skyddat boende. Panikkänslan, att ex-maken ska hitta dom, finns hela tiden hos Anna i filmen. För att hon ska kunna slappna av och kunna sova på nätterna installerar hon ett babylarm i sonens sovrum. Det dröjer inte länge förrän hon hör mystiska röster ur babylarmet eller är det bara hennes fantasi? I vissa partier i filmen kände jag av lite David Lynch-stämning, men det försvann ganska fort och allt blev bara segt och tråkigt med ett slut som är totalt misslyckat. Babycall ville så gärna vara en "sådan där film" med en slutknorr som man säger "jaså, så var det", men det faller bara platt för man har sett det några gånger innan. Dock ska ingen skam falla över Noomi Rapace för hon gör väldigt bra ifrån sig som den psykiskt sjuka Anna .
Betyg 2
Nucky Thomson (Steve Buscemi) är under utredning för mord, bedrägeri och valfusk och han känner sig allt mer obekväm i situationen eftersom även hans familj och vänner börjar vända honom ryggen. Det är i stora drag vad andra säsongen av detta mästerverk till serie handlar om. Boardwalk Empire är utan tvekan min favoritserie och den har bara gått i 2 säsonger så den har goda möjligheter att överta första platsen från Sopranos och Wire över bästa kvalitetsserie någonsin. Allt är otroligt välgjort och det finns en enorm autenticitet i Boardwalk Empire, allt från miljöerna och stämningen till karaktärernas liv. Dialogen och skådespelarinsatserna är i världsklass. Jag skulle kunna fylla en bok med citat från Nucky Thomson efter varje avsnitt: "The Only Chance You Have Of Entering The White House Is On A Guided Fuckin' Tour" eller "First rule of politics kiddo: never let the truth get in the way of a good story". Han är sten cool och en riktigt listig liten räv som man inte vet var man har. Sammanfattning: Boardwalk Empire är en riktig höjdarserie med häftiga miljöer, bra manus, skön stämning och grymma skådespelare!!
Men vill dock tillägga en stor varningstriangel för alla som bara gillar underhållningsserier som Sons Of Anarchy eller The Walking Dead, då det finns stor risk att ni tycker Boardwalk Empire är pisstråkig, för det är otroligt långsamt och finstämt där varje avsnitt definitivt inte slutar med några tuffa cliffhangs.
Betyg 5+
Nobels Testamente , Prime Time, Studio Sex , Den Röda Vargen , Livstid , En Plats I Solen
Då är dom avklarade, alla Bengtzonfilmerna. Min uppfattning är fortfarande densamma som när jag recenserade Nobels Testamente, nämligen att jag är otroligt trött på denna genre av svenska polisdeckare typ Irene Huss, Johan Falck, Wallander, Beck och Arne Dahl. Jag vet inte längre om det är bra eller dåligt utan det känns som en jämn smet med alla dessa polisdeckare. Det måste nog till något väldigt speciellt för att man ska höja på ögonbrynen och inte dra allt över samma kant. Liza Marklunds filmer lyckades verkligen inte med att vara något extra, tvärtom så passade dom som handen i handsken med att vara en urtypisk svensk polisdeckare som man tycker är helt okej trots enorma brister i story, skådespeleri och inte minst i försöken till action. Det positiva med Bengtzonfilmerna var att sidostoryn med hennes man och barn var intressant och t.o.m bättre än vad mordet/fallet som hon skulle lösa var. Då förstår ni att huvudstoryn ibland inte var på topp precis. Jag har inte läst några av böckerna så de kan jag inte ha någon åsikt om men jag hoppas verkligen att storyn är mer trovärdig och spännande i böckerna, för annars är det för mig en gåta hur dom blivit så populära. Bengtzonfilmerna får ändå godkänt för jag vet att många älskar dessa svenska polisdeckare och Liza Marklund var varken bättre eller sämre än dom andra, även om jag personligen håller Beck högst i denna genre inom svensk film. Om jag skulle ge exempel på någon riktigt bra polisdeckare så är det utan tvekan från våra grannar danskarna, som Mordkomissionen och Brottet som är grymt välgjorda och spännande så in i he...e!
Men nu håller vi hos till dessa fisljumma Liza Marklund-filmerna och sätter ett individuellt betyg från 1- 5 där 1 är den sämsta och 5 den bästa .
Nobels Testamente 3-
Prime Time 3-
Studio Sex 2
Den Röda Vargen 1
Livstid 5
En Plats I Solen 2
Totalt betyg i jämförelse med andra filmer blir det 2+
Ha ha ha, vilken sjuk, dum, meningslös och intelligensbefriad våldsfilm The Raid var. Ändå pinsamt nog gillade jag den skarpt. Regissören och manusförfattaren Gareth Evans hymlar inte en sekund med vad det är för film han gjort. Han har säkert tänkt att en actionfilm med en lövtunn story och utan något sentimentalt kärleksdrama, några intressanta dialoger, personer att sympatisera med eller ens lite intresse och spänning av vad som ska hända i filmen, kan vägas upp av våld, våld ännu mer våld, våld, blod och ännu mer överdrivet våld!
För The Raid fokuserar enbart på våldsamheter utan att skämmas eller be om ursäkt för det. Jag skäms lite, men 100 minuter passerade rysligt fort och jag tyckte det var en underhållande och vansinnigt brutal actionfilm som tog nya moderna krafttag i actiongenren "action utan hjärna" och den hymlar inte ett dugg med det, vilket många av dom amerikanska dumactionfilmerna gör. Där lägger man in helt för mycket dialog eller försöker sig på några sentimentala scener så actionhjältarna (ex Vin Diesel, Jason Statham, Dwayne Johnson) bara blir urkorkade att titta på. Det är liksom inte deras grej att agera på ett seriöst sätt eller säga några vettiga dialoger. Men regissören Gareth Evans har full koll och visste vad han gjorde när han satte ett Swat-team längs ner i ett 15 våningar högt lägenhetskomplex, som ägs och styrs av en fruktad gangsterboss som naturligtvis själv bor på översta våningen och det är han som är swat-teamets måltavla. Det visar sig även att en av killarna i Swat-teamet är helt brinnjävligt grym på att fightas. Så slå er tillrätta i fåtöljen och följ med på en resa genom 15 våningar med välkoreograferat våld och stenhårda slagsmål som aldrig vill ta slut och som får vilka andra superactionhjältar som helst att se ut som bananer i pyjamas! Har aldrig sett människor tåla så mycket stryk som dom gör i The Raid. Det är som Gråben och Hjulben, fast för vuxna!
Filmen bara fullkommligt vrålar ut sitt meddelande till tittaren: No Story, No Talk, just kick some ass!!
Betyg 3
Äntligen landade andra säsongen av The Walking Dead i butikerna och den är på hela 13 avsnitt istället för 6 som den första. Är det dubbelt så bra eller fiasko?
Utan tvekan en succé! En av de bättre underhållningsserier jag sett på länge. Enormt spännande och beroendeframkallande, man vill bara se mer, mer, mer, mer!
Bra skådespelarinsatser, suveräna specialeffekter och storyn fortsätter att framkalla känslor till tittaren som hjälplöshet, övergivenhet och "vad skulle jag gjort". Behöver inte säga mer om denna kanonserie, för har man bara sett säsong 1 så lär man rusa direkt och inhandla tvåan! Har man däremot aldrig sett The Walking Dead, ja, då är det bara till att gratulera, för då ni kan köpa dubbelboxen med båda säsongerna i. Ni lär få många blodiga och spännande zombiekvällar att mysa ner er och frossa med i soffan. Missa absolut inte att följa sheriffen Rick och hans grupp som gör allt för att överleva i en zombiesmittad värld. Perfekt för den som gillar spännande underhållningsserier!
Betyg 5 zombies!
En riktig käftsmäll är detta mörka och dystra gangsterdrama från Belgien som blev Oscarnominerad för bästa utländska film 2012. Bullhead är inspirerad av mordet på en belgisk veterinär som inträffade 1995 och som satte igång debatten i hela världen om de fruktansvärt groteska hormonpumpade djur som kom att kallas Belgian Blue. Vi får följa Jacky, en steroidmissbrukande 30-åring, som hjälper till att driva familjens gård vars inkomster helt styrs av flödet av illegala hormoner. När deras korrupta veterinär föreslår en annan leverantör av steroider, slungas man tillbaka i tiden till när Jacky var liten. För det visar sig att den nya leverantören är en barndomskompis till Jacky och som var vittne till ett fruktansvärt brutalt övergrepp som hände Jacky när dom var små. Detta gör att alla hemska minnen bubblar upp inom Jacky igen och man börjar förstå varför han är som han är och pumpar sig full med steroider så även han liknar en Belgian Blue. Den hemska grejen som sker med Jacky i filmen, är en scen som etsar sig fast i skallen och som får en till att må riktigt dåligt som scenen i American History X (käken på trottoarkanten) eller steningen i Soraya M. Matthias Schoenaerts, som spelar Jacky, är helt sjukt bra på att förmedla en totalt förstörd och ångestsjuk människa. Bara genom att titta in i kameran, utan att röra en min, lyser det starkt igenom till tittaren att han är en tickande bomb som kan balla ur vilken sekund som helst. Ett otroligt starkt, tungt och tragiskt gangsterdrama som är väldigt bra men den är absolut inget för den vanlige "Hollywoodfilmtittaren" som säkerligen bara kommer att tycka den är seg och tråkig.
Betyg en tragisk 4
Regissören Peter Berg måste ha fått en jättebudget att röra sig med för det är kända skådespelare och schysta effekter i filmen. Det dräller av kanoner och det sprängs till höger och vänster hela tiden. Men varför anstränger man sig inte bara lite, lite, lite för att försöka få till ett manus som inte är totalt urlöjligt, fullpackat med klichéer av värsta sorten och makalöst förutsägbart. Battleship är en av dom fånigaste filmer jag någonsin sett. Jag vet faktiskt inte vilken publik Battleship ska tilltala, för jag tror att även de mest actiontörstande tittarna blir trötta på detta praktexemplar på riktig amerikansk urdum skitfilm! Handlingen är av den "avancerade" sorten; utanför Hawaiis kust störtar några aggressiva och tungt beväpnade utomjordiska skepp ner i havet och Amerikas flotta tar upp kampen! Förlåt, jag glömde att det finns en liten sidohandling med - Alex Hopper (Taylor Kitsch) som är en riktig looser och blir kär i marinofficerens dotter. Undrar ni om han räddar hela världen och får sin tjej till slut!? Säger bara att filmen kunde vunnit VM i Amerikanska Klichéer!! Har ni två timmar över så spela hellre sänka skepp med en polare än att se Battleship, jag lovar er att det är mycket mer spännande och underhållande !
Betyg 1
Har ni inte sett Fredrik Gerttens film Bananas!* så gör det direkt innan ni ser Big Boys Gone Bananas!*. Bananas!* är en mycket uppmärksammad dokumentärfilm från 2009 som handlar om en rättslig kamp mellan bananarbetarna i Nicaragua och det jättestora bananföretaget Dole. Bananarbetarna företräds av advokaten Juan Dominguez som för deras talan och hävdar att Dole har använt giftiga bekämpningsmedel som gjort stor skada på arbetarna, bl.a. var det många som blev sterila av gifterna. Big Boys Gone Bananas!* handlar om när Dole försöker stoppa utgivningen av filmen Bananas!* och med hot och anklagelser gör allt för att filmen inte ska se dagens ljus. Det är en fruktanvärt skrämmande och spännande dokumentär om hur mycket resurser som kan sättas in om man har mycket pengar, för att stoppa att sanningen ska komma fram. Skulle man slå ihop både Bananas!* och Big Boys Gone Bananas! * till en film vill jag nog påstå att det är bland det bästa jag sett inom dokumentärfilm. Galet, galet, galet, intressant och kaxigt gjort av Fredrik Gertten, som med en fascinerande och helt ofattbart absurd historia gjort en makalöst enkel men suverän dokumentärfilm . Absolut en MÅSTE SES dokumentär, så missa förbövelen inte detta guldkorn bland hyllorna!!
Betyg 5 Bananer !
Äntligen kom den då på dvd och som jag längtat efter att se the Hunger Games efter allt snack man hört om filmen. Jag har läst och hört både bra och dålig kritik så jag tryckte in den i dvd spelaren, stängde alla mobiler i huset, rullade ner persiennerna och satte mig tillrätta i filmfåtöljen med hemmabion på perfekt volym. Det var dax för storfilmen the Hunger Games att få sin dom av den filmtokiga familjen Sällberg! Mycket av förhandssnacket har varit jämförelser med Twilight och storyns likheter med den japanska filmen Battle Royale. Inget snack om saken, likheterna på båda punkterna finns där men jag tycker ändå att den står stadigt på sina egna ben. Den första timmen det tar av filmen att komma till själva tävlingen är otroligt bra gjord och det är den som gör att den grymma Hunger Games-tävlingen i andra halvan av filmen, blir så spännande med en otäck känsla över sig. Jennifer Lawrence (Winters Bone) är fantastiskt duktig och trovärdig som Katniss Everdeen, som i ett framtidens högteknologiskt gladiatorspel får kämpa för sitt liv i en realityshow. Våldet är den stora skillnaden mellan Battle Royale och the Hunger Games . Det var råheten och det brutala våldet som var det "häftiga" i Battle Royale medan de istället har varit smarta i the Hunger Games och klippt det fräckt, vilket gör att man bara ser det skoningslösa våldet i ögats periferi men ändå tar till sig grymheterna. Ofta är det mer effektivt att bara ana lite än att bli serverad ett splatter av blod och kroppsdelar. Skickligt filmat, klippt och duktiga skådespelare gör att jag tycker the Hunger Games förtjänar sitt beröm den fått. Jämför man med andra ungdomsbokfilmatiseringar som tex Twilight och Harry Potter så står den sig mycket väl i konkurrensen och har en överlägsen huvudrollsinnehavare, Jennifer Lawrence, som är hästlängder bättre än Kristen Stewart, Robert Pattinson och Daniel Radcliff.
Betyg En stadig 4
En småkul och underhållande romantisk komedi som handlar om ett kompisgäng i 30-årsåldern där alla börjar bilda familj förutom Jason och Julia. De är bästa vänner men ingen av dom kan hitta den "rätta". När alla kompisar börjar skaffa barn och ändra sin livsstil från singelliv till familjeliv blir dom lite stressade och kommer på en briljant idé. Dom skaffar barn ihop trots att dom bara är kompisar och lovar varandra att hjälpas åt och ändå ha sina egna liv. Med andra ord leva som skilda med delad vårdnad. Julia och Jason tror dom kommit på den perfekta lösningen för att slippa den romantiska nerförsbacken som dom sett att de andra paren fått när dom skaffat barn. Det funkar bra i början för båda med att ta hand om barnet ena veckan och sen vara fri ,festa och träffa andra nästa vecka. Men problem, intriger och känslor dyker snart upp och det hela blir aningen jobbigare och mycket svårare än vad Julia och Jason hade tänkt sig. En klart sevärd och kul romantisk New York-komedi!
Den bjuder på en hel del intressanta iakttagelser på trettioplussares familjeliv fastän det är en lättsmält film som kör på i ett hyggligt romcom tempo rakt igenom.
Betyg 3+
Precis innan andra världskriget bryter ut 1939, samlar den tyske geologen Friedrich ihop en grupp av framstående forskare som ska utforska Pangeateorin (att alla världsdelar har hängt ihop en gång i tiden). Gruppen består av Friedrich och hans kvinnliga assistent, två britter, en svensk och en nosk kapten med rysk besättning på skeppet som ska ta dom till Svalbard där forskningsarbetet ska utföras. Alla människor, trots olika nationaliteter, är på skeppet enbart för att dom är specialister inom vissa områden som behövs för att forskningsexpeditionen ska kunna genomföras. Men på färden till Svalbard bryter andra världskriget ut och en oundviklig spänning och nerv uppstår mellan passagerarna, trots att dom intalar sig att kriget inte ska påverka deras gemensamma syn på forskningen och att det kvittar vilket land man kommer från. Man riktigt känner den spända och laddade politiska relationen i gruppen och plötsligt brister det när det visar sig att en av passagerarna inte är den han utgett sig för att vara!
En väldigt välspelad och spännande svensk thriller som stundtals har lite pjäs och teaterkänsla i sig. Det tror jag förstås att många kan tycka är b-igt. Men jag gillade det skarpt eftersom det påminde mig om känslan man hade när man såg tv-serien Röd Snö en gång i tiden. En Fiende Att Dö För börjar lite trevande men byggs så succesivt upp till en nagelbitare. Klart mycket bättre än alla svenska polisdeckare som släpps. Regissören Peter Dalle, som fick en välförtjänt Guldbagge 2011 för bästa manliga biroll som Gösta i filmen Himlen Är Oskyldigt Blå, får gärna sitta kvar i regissörstolen och fortsätta göra fler sådana här härliga svenska thrillers.
Betyg 4 -
Otroligt underhållande "heistfilm" trots stora brister i manus, dialog och på visst skådespeleri. Sam Worthington spelar en föredetta polis, Nick, som numera är en förrymd fånge. Han kliver ut genom fönstret och ställer sig på en avsats till ett hotell i Manhattan. Varför gör han det? Vill han verkligen ta självmord? Eller gör han det bara för att distrahera att det ligger något helt annat bakom? Det dröjer inte lång tid innan man som tittare börjar förstå att det är konspirationer och rån filmen kommer att handla om. Det är bra tempo och nästan intressant hela tiden och trots vissa brister i storyn så blir man underhållen. Det som sänker filmen är det usla skådespeleriet mellan Nicks bror Joey (Jamie Bell) och hans flickvän Angie (Genesis Rodriquez) som ska utföra det avancerade rånet. De två bidrar med riktigt uselt skådespeleri och löjliga dialoger. Det hela blir lite Mission Impossible på dagisnivå. Tyvärr blir filmen också allt för otrolig mot slutet för att accepteras helt och allt för ofta drar den åt det småfjantiga hållet för att det ska bli en rulle som håller hela vägen! Men skit i det och hyr den för det är en perfekt underhållningsthriller en sommarkväll!
Betyg 3+
Varför ser inte alla 3D-filmer ut så här? Hugo är en helt makalöst magiskt bra 3D-film! Detta är filmmagi på högsta nivå , tror bane mig att den petar ner Avatar från första platsen över bästa 3D-film. Det är så man ramlar i backen bara efter inledningen av Hugo. När sådana här mästerverk dyker upp tycker jag riktigt synd om alla som inte har 3D-tv och kan få ta del av denna sanslösa upplevelse där man slungas in i förtrollande vackra miljöer med en härlig sagostory som gör att man drömmer sig bort totalt. Med andra ord slukar filmen en och man befinner sig i Hugos värld i 2 timmar och 6 minuter. Att min personlige favoritregissör Martin Scorsese skulle göra en sådan här film hade jag aldrig trott. Han förknippas mest med tunga och coola gangster/thriller/drama-filmer typ Casino, Maffiabröder, Shutter Island, Cape Fear, Departed, Tjuren Från Bronx, Taxi Driver (alla exempel är ju mästerverk!). Att han skulle slå till med en familjematiné-film var oväntat, men en mästare och legend klarar allt och det bevisar han med råge. Filmen utspelar sig i Paris 1931 där vi får följa pojken Hugo Cabret som efter sin fars död bor på en järnvägsstation där han sköter om stationens alla klockor så att de fungerar och håller tiden. På dagen får han akta sig för stationens patrullerande inspektör vars uppgift är att fånga föräldralösa barn och skicka dom till barnhem. Hugo snor även så många mekaniska delar han bara kan i en leksaksaffär för att kunna bygga ihop sin mekaniska robot som han tror har ett viktigt meddelande till honom. När roboten väl går igång så slungas man som tittare rakt in i en lektion om filmens uppkomst och historia . Martin Scorsese vet säkert det mesta om Georges Melies (för är det någon som kan filmhistoria så är det han). Det är en 5-stjärnig lektion man bjuds på samtidigt som han väver in den härliga sagostoryn om pojken Hugo. Man kan säga att Martin Scorsese har skapat något så ovanligt som en sagodokumentär. Vad jag önskar att alla filmintresserade människor kunde och fick uppleva Hugo i 3D!!
Väl värld sina 5 Oscars!
Hugo 3D.
Hugo dvd/bluray 4
Jag och min fru är inte bara filmtokiga utan vi är några riktiga serie-freaks också. Men det går helt bort att se dem på tv! Det ska vara boxar så man kan dra 3-4 avsnitt per kväll. Här mals det serier till sent ut på nätterna nu, eftersom två av våra faboritserier har släppt nya fräsha säsonger. Först ut var True Blood med säsong 4. Denna serie är grymt coolt vrickad och enormt underhållande. Det är superkvalité på allt i serien och hur seriens skapare, Alan Ball (Six Feet Under) lyckas få det så flummigt, häftigt, spännande och roligt på samma gång, är en gåta. Men jag tycker tyvärr att säsong 4 var ett litet steg tillbaka. Det kändes inte lika mystiskt och intressant längre tråkigt nog. Dom 4 första avsnitten var t.o.m aningen halvtråkiga innan det tog fart och kom igång ordentligt i sann True Blood-stil. Klart godkänd säsong men det behövs nog lite nytt fräscht vampyrblod i serien för att inte kommande säsonger ska börja kännas tjatiga!
Sen var det dags för vår lille älskade seriemördare Dexter att göra entré med säsong 5. Klart godkänd den också men även denna något sämre än sin förra säsong. Men då ska det dock tilläggas att säsong fyra av Dexter var något av det bästa jag sett när det gäller serier. Ingen glömmer väl Trinity-mördaren i första taget. Så summan av det hela blir att både True Blood och Dexter slog till med lite "mellansäsonger" men det gör inte så mycket när man har lagt ribban så högt som de båda serierna gjort. Vi snackar ju fortfarande om snuskigt bra kvalité och beroendeframkallande så in i bomben!! Fick jag välja att bara se en ny säsong av en av serierna så hade jag valt Dexter. Min fru håller inte med, hon hade tagit True Blood utan att blinka . Ja, dessa härliga serier. Det är tur att man får se båda när dom kommer!
True Blood 4-
Dexter 4
Vilken otrolig välgjord smörja Spielberg har gjort. Han går upp på högsta trampolinen och gör magplask efter magplask utan att blinka, för något mer klyschigt, fjantigt och riktigt superklistrigt amerikanskt sockersött skit var det länge sen jag såg! Megastor plump i protokollet för den annars så fantastiska giganten Steven Spielberg. Dialogen i filmen är otroligt platt, förutsägbar och riktigt mesig. Spielberg brukar även vara duktig på att kunna pressa fram känslor hos tittaren men detta blir bara en sentimental välling som redan varit nere och vänt i magen ett par gånger! Passa er för slogan "från regissören Steven Spielberg kommer War Horse ett episkt äventyr för alla åldrar" puh vilket bullshit! Tror inte att det är många som kommer tycka det är intressant eller spännande att följa hästen Joeys öde under första världskriget. Men att såga War Horse helt går inte, för det är en välgjord och tekniskt fin film som vanligt när Spielberg har styrt. Filmen stoltserar stort med sina 6 Oscarsnomineringar på omslaget, ha ha ha, pinsamt bara. Av mig får den 1 oscarsnominering för årets mest välgjorda dynga! Skärpning Spielberg!
Betyg 2-
En strålande film på många sätt. George Clooney vann för bästa manliga skådespelare i the Descendants och filmen tog även hem priset som bästa film på Golden Globe-galan, så förväntningarna på filmen var höga. Efter att ha sett filmen kan jag lugnt konstatera att den var väl värd all uppmärksamhet den fick, för en mer varm, sorglig och rolig film som denna var det länge sen jag såg. Alexander Payne, som även gjorde mästerverket Sideways, är tillbaka med en lika härlig film om hur livet plötsligt kan bli väldigt jobbigt och kämpigt. Fast det är en sorglig och tragisk historia i botten så är den gjord med en sådan charm och humor att man inte vill att filmen ska ta slut.
George Clooney är strålande som Matt King, vars fru råkat ut för en båtolycka och ligger i koma på sjukhuset. Detta gör att Matt står där själv med att försöka ta hand om sina två döttrar, en tonårstjej med drogproblem och en speciell tio-åring med utagerande beteende . Mitt i denna kaos (som om detta inte var nog) så får Matt även reda på, av sin äldsta dotter, att hans fru varit otrogen mot honom ett bra tag. Så filmen strålar av både ilska, sorg och dråplig humor. Sid, som är den äldsta dotterns pojkvän, är makalöst flummigt rolig. Vet inte sist jag skrattade så hjärtligt på film. Det hela känns så äkta med filmen att när någon som står en nära är döende så kan både onda och goda sidor komma fram hos anhöriga. Plus att den som är döende kanske inte heller varit en ängel alltid även om man vill tycka synd om personen som ligger inför döden. Galet bra film, missa inte! Absolut ett av dom bättre dvd -släppen i år!!
Betyg 5
Jag har tyvärr gått och blivit som en gammal travhäst när det gäller genren polis/deckare som Beck , Arne Dahl, Wallander, Johan Falck, Irene Huss, Vares m.m. Piskan känns inte längre på ryggen för skinnet har blivit för tjockt. Man är så mätt och trött på det, så jag orkar inte längre bry mig om det är bra eller dåligt. Säger så neutralt som möjligt: Nobels Testamente är inte bättre eller sämre än något annat i denna uttjatade genre. Allt känns likadant och man sitter där varje gång och säger: mmm, helt okej men inget speciellt. Tror det krävs en polisfilm/serie med extremt mycket blod, sex eller våld för att man ska höja på ögonbrynen och inte falla in i denna likgiltighet när man ser den. Det är inte första gången Liza Marklunds böcker blir film. Förra gången var det Helena Bergström som spelade journalisten Annicka Bengtzon i Sprängaren och Paradiset. Nu är det Malin Crepin som tagit över manteln och ska axla rollen som den skärpte journalisten. Annika Bengtzon blir vittne till ett mord under Nobelfesten. En terroristgrupp tar på sig dådet och alla tror på det förutom Annika Bengtzon som har en annan syn på det hela och tror att det är Nobelkommittén själva som ligger bakom det. En härva med intriger och lagom spänning drar igång och underhåller en så där måttligt som man så väl känner igen från alla andra polisfilmer.
Betyg 2+
Sherlock Holmes (Robert Downey jr) och hans trogne följeslagare Dr Watson (Jude Law) är tillbaka i ännu ett Guy Ritchie-regisserat äventyr.
Precis som första filmen är A Game Of Shadows också häftigt och modernt klippt med en rapp och twistig historia i bästa Guy Richie stil. Gillade man inte första Sherlock Holmes-filmen så behöver man inte se A Game Of Shadows, för det är egentligen bara mer av samma sort dvs gott om humor, action, twistar och coolt filmade slowmotionscener. Denna gång ska radarparet Holmes & Watson försöka lösa en stor konspirationshärva som leds av det kriminella geniet professor Moriarty. Även denna Sherlock Holmes-film briljerar med sina mysiga och snygga miljöer från 1890-talet som gör det hela till ett visuellt tilltalande actionäventyr. A Game Of Shadows kommer dock inte upp i samma klass som den första Sherlock Holmes-filmen men jag hoppas att det kommer fler, för underhållande och coola är dom allt!
Betyg En stark 4-
Ja, då får man gratulera Katherine Heigl och hennes senaste film Lovligt Byte till första platsen över kalkonfilmer i år, än så länge. Väldigt jämt men dock en seger över Abduction, som legat etta ett bra tag nu. Vilken soppa detta var! Det står att det ska vara actionkomedi men större brist på tempo, spänning och komisk tajming har jag sällan skådat. Dessutom toppas det hela av riktigt sunkigt skådespeleri från alla i filmen men i spetsen briljerar Katherine Heigl (Grey's Anatomy) med att vara bland det värsta jag sett på film. Finns bara ett ord att sammanfatta det med: URUSELT! Handlingen påminner om The Bounty Hunter (Jennifer Aniston och Gerard Butler) som i jämförelse med Lovligt Byte är rena mästerverket och den var definitivt inte bra. Katherine Heigl spelar en prisjägare på en borgenfirma och är på jakt efter en mordmisstänkt polis som visar sig vara hennes gamla tonårskärlek. Skrämmer inte detta er tillräckligt så ska jag inte stå i vägen! Varsågod, spring iväg och hyr det sämsta skit som finns på hyllorna!
Betyg - (kom inte ens upp på betygsskalan)
Manusförfattaren Aaron Sorkin har gjort det igen!
Precis som med The Social Network har han skapat en fantastisk story av ett tråkigt ämne (i mitt tycke). The Social Network handlade om uppkomsten av Facebook och det är något jag är totalt ointresserad av, har inte ens det själv. (Japp, det finns fortfarande sådana människor!) Moneyball handlar om baseball och det är nästan ännu tråkigare än Facebook. Även denna film bygger på en sann historia, precis som The Social Network gjorde. Den handlar om managern för Oakland Athletics, Billy Beane, som spelas av en enastående Brad Pitt och hur han lyckas få ihop ett topplag för en struntsumma genom att förlita sig på statistik och matematiska formler. Låter svintråkigt med ett pratigt sportdrama, jag vet! Men ack vad en välskriven dialog och bra filmning kan förvandla något man är totalt ointresserad av till något fantastiskt. Stort plus är också att man undvikit alla sportfilmsklyschor som finns. Makalöst bra film med enorma skådespelarinsatser av Brad Pitt, Jonah Hill och Phillip Seymour Hoffman. Missa inte!!
Betyg En mycket bra 4!
Fem år har gått sedan senaste Mission Impossible-filmen kom och handlingen är fortfarande filmernas svaga sida. Denna gång är det en tokig snubbe som vill starta ett kärnvapenkrig och det har vi väl sett sådär en miljon gånger nu, va!?
Det är lätt att kritisera Ghost Protocol för dess brist på trovärdighet och dess simpla och uttjattade story. Men det blundar jag för och då får man trots allt en underhållande actionfilm med högt tempo och spektakulära effekter där intensiteten är mycket lik de senaste Bond-filmerna. Tom Cruise levererar och gör det han ska och Simon Pegg har kommit med för att bidra med lite komik i den annars så adrenalinstinna agentgruppen. Ghost Protocol går inte en millimeter utanför ramarna när det gäller att vara en riktig amerikansk popcorns-actionrulle! Bild och ljud är i alla fall av referensklass och filmen bör ägas av alla hemmabionördar, för jäklar vilket drag det är i ljudet, det var så popcornsskålen nästan flög iväg!
Betyg 3
Snacka om att tiden sprungit ifrån Lasse Åberg och hans typ av filmer. När det begav sig en gång tiden i början på 80-talet med Sällskapsresan och Snowroller, så var det med träffsäker och fantastisk satir på det svenska folket. Efterföljarna Segelsällskapsresan, Den Ofrivillige Golfaren och Hälsoresan var inte i närheten av de två klassikerna, men dock godkänd underhållning. Det kan man definitivt inte säga om The Stig Helmer Story för den är riktigt ur banan.
Känns som om Lasse Åberg inte har följt med utvecklingen utan stannat kvar i 80-talet.
The Stig Helmer Story utspelar sig mestadels i Stig Helmers ungdomsår, dit vi slungas titt som tätt, eftersom han berättar sin livs historia för Ole (Jon Skolmen). Skämten om dagens moderna samhälle är urtråkiga saker som tex "snart finns det väl telefoner utan sladd " eller "snart kan man väl köpa söndriga jeans". Nä, Lasse Åbergs tid är förbi, tråkigt men sant!
Bättre att se om klassikern Sällskapsresan igen för 1000:e gången och bibehålla det minnet från Lasse Åberg istället.
Betyg 1
I Nationens Intresse är ett bra hantverk med okej skådespelarinsatser men den lider av ett bedrövligt manus. Mikael Persbrandt funkar bra som Hamilton och actionsekvenserna är ovanligt lyckade för att komma från svensk film. Carl Hamilton vill sluta som underrättelseofficer och slå sig till ro med sin flickvän (sidostoryn i filmen med flickvännen är riktigt sunkig), men han tvingas att ge sig ut på ännu ett uppdrag för att rädda en svensk vapentekniker som blivit kidnappad. Det hela kompliceras ännu mer med korrumperade politiker och krigsprofitörer. Jag vet inte varför men storyn och dialogen känns fruktansvärt utnöt och stundtals gäspig. Den tänder aldrig till ordentligt men blir heller aldrig riktigt dålig. Jag tror att den går hem i de flesta svenska stugor i landet, det är ju trots allt Mikael Persbrandt i huvudrollen. För min del blev den knappt godkänd.
Betyg 3-
Herregud min skapare vilket fiasko!
Regissören Garry Marshall toppar med en ännu större kalkon än sin förra bottenusla film, Valentine's Day. Det är knappt man tror att det är samma man som en gång i tiden gjorde romcom-klassikern Pretty Woman. Det dräller av både superbra och riktiga hatobjekt till skådespelare i New Years Eve. Hur fan man lyckats få Robert De Niro, Hilary Swank och Halle Berry att ställa upp i detta spektakel är en gåta. Däremot passar Ashton Kutcher, Katherine Heigl, Jon Bon Jovi och Zac Efron som handen i handsken i denna usla film, eftersom de besitter samma saker som filmen utstrålar, nämligen riktigt skamlöst dålig kvalitet. Det hjälper inte ens att det utspelar sig i New York (min favoritstad) på självaste nyårsafton. Vi får följa ett antal olika personer i diverse situationer från en döende man i cancer, en rockstjärna som vill vinna tillbaka sin flickvän till två obekanta grannar som fastnar i en hiss. Sen har man gjort ett riktigt torftigt och pinsamt försök att spinna ihop historierna, precis som i Crash eller Short Cuts. Den kvinnliga halvan av biopubliken här hemma (fru och dotter) höll inte med mig alls om att den var så dålig, så med hänsyn till dom så får den en stabil 1 och då ska gudarna veta att jag är riktigt snäll och tillmötesgående!
Betyg 1
En helt sedvanlig action/thriller som ändå var så mycket bättre än mycket annat i denna genre. Frankrike är grymma på att göra bra underhållningsthrillers och det har dom visat många gånger innan med tex Berätta Inte För Någon och Allt För Henne. The Prey är en underhållningsaction som håller sig på rätt sida om linjen. De flesta actionfilmer som görs idag, typ Colombiana och Abduction, spårar allt för oftast ur med överdriven fjantaction där trovärdigheten är lika med noll och tråkiga 80-talskommentarer slinker iväg innan sista snytingen har levererats. Men sådant existerar inte i The Pray, för här blöder dom och får blåmärken när dom fightas och allt känns adrenalinstint men inte omöjligt. Stort plus är också att man slipper någon sexig superkvinna som är oövervinnerlig eller någon förvuxen övergödd gorilla typ Vin Diesel i huvudrollen. I The Prey spelas huvudrollen av Albert Dupontel som ser ut som en helt vanlig man, vilket gör att trovärdigheten blir så mycket större trots att vi snackar om underhållningsaction. Albert Dupontel spelar Franck Adrien som är på flykt från lagen men samtidigt på jakt efter en seriemördare som begår bestialiska brott mot unga kvinnor och lägger ut bevis som pekar mot Franck. Mer vill jag inte säga för det är en bra och underhållande story med högt tempo rakt igenom. Jag vill absolut rekommendera filmen till alla som gillar välgjorda thriller/actionfilmer som håller sig på rätt sida om linjen när det gäller tuff action i en riktigt fartfylld katt och råtta jakt. Det är nog många som kommer att uppskatta The Prey speciellt om man gillade Taken med Liam Neeson, men varning till alla som bara ser amerikanskt och tycker det är jobbigt med andra språk på film. För min egen del kan jag bara säga att ännu en gång har Frankrike visat att de kan det där med underhållningsthrillers!
Betyg 4
Filmens regissör, David Fincher, vet vad han sysslar med och är en av de bästa enligt mig. Efter att ha levererat storfilmer som Seven, Fight Club, The Social Network och Benjamin Buttons Otroliga Liv, så vet man att han inte släpper ifrån sig något skit. The Girl With The Dragon Tattoo är en bra film, inget snack om saken, men denna nyinspelning av Stig Larssons deckare Män Som Hatar Kvinnor blir ett antiklimax om man sätt originalet. Det går egentligen inte att hacka på något för det är bra story (följer originalet totalt), välregisserat med bra och trovärdiga skådespelare. Men ingenting är bättre än det svenska mästerliga originalet! För mig kändes detta som en helt onödig remake. Det är även svårt att bortse från det absurda att en sådan här stor Hollywoodproduktion har förlagts till lilla Sverige. Det blir lite småtramsigt emellanåt när där slinker in några "hej" och "tack" i de engelska replikerna plus den märkliga accenten som vissa skådespelare fått. Det är inte ofta som man ställs inför dilemmat att det inte går att rekommendera The Girl With The Dragon Tattoo till någon trots att det är en bra film. Och har man inte sett originalet så för h-e, spring och hyr den direkt eftersom den är en av Sveriges bästa filmer. Har man däremot sett Män Som Hatar Kvinnor kan du lugnt strunta i att se denna välgjorda nyinspelning som är bra men verkligen totalt onödig!
Betyg 3 +
Vet att det redan är jättemånga som sett denna fantastiska svenska dramaserie på tv, men jag som är box-människa och inte ser något på tv har precis avverkat den. Det finns säkert någon som inte sett den eller bara sett något enstaka avsnitt när dom zappat, som så ofta händer när man slötittar på tv. Alla ni ska köpa och se denna underbara svenska kvalitetsserie, för den får inte missas. Detta var det bästa på mycket länge när det gäller svenska dramaserier. Alla har någongång i livet säkert tänkt: "nu lämnar jag skiten och sticker till en paradisö". Det är precis det 30 Grader I Februari handlar om. Man får följa tre olika människoöden där alla har en sak gemensamt: alla har lämnat ett liv bakom sig och tror att dom ska få en nystart och finna lyckan i Thailand. Kajsa (Maria Lundqvist) är en ensamstående och sönderstressad mamma, som efter en stroke säljer allt och sticker med sina två döttrar till Thailand där hon köper en bungalow-by. Den hunsade hemmafrun Majlis överraskar sin rullstolsbundne och tyrann till man, Bengt, (Kjell Bergqvist) med en resa till Thailand. Majlis blir helt förtrollad av Thailand medan elake Bengt bara vill hem och blir ännu råare och taskigare mot sin fru. Sist har vi Glenn som åker till Thailand för att uppfylla sin största önskan i livet. Han vill nämligen inget hellre än att bilda familj och lyckan har inte precis lett mot honom i Sverige. Detta är stommen i den 10 avsnitts långa serien, 30 Grader I Februari, som var galet bra med enorma skådespelarinsatser och ett komiskt, sorgligt drama av högsta klass!!
Bra jobbat Sverige!
Betyg 4+
Tjoho, vad bra denna fem avsnitts långa miniserie var. Kate Winslet fick en Golden Globe för denna roll och efter att sett klart serien kan jag bara konstatera att hon var mer än väl värd den! Jisses, vad bra hon var och det kändes som hon var med i varenda scen i serien, hon fick verkligen slita och kämpa för sin Golden Globe. Mildred Pierce handlar om Mildred (Kate Winslet) som lever i Los Angeles under den stora depressionstiden. Efter att hon slängt ut sin otrogne man och blivit ensamstående med sina två döttrar, så är Mildred fast besluten om att försörja sig själv och överträffa samhällets förväntningar på henne. Hon är en driftig och flitig kvinna som ser möjligheter i det mesta och gör allt för att lyckas så att hon ska kunna tillgodose sin bortskämda och elaka dotter Vedas krav. Man får följa Mildreds kamp om hur hon skapar sig en karriär inom sitt yrke och om hennes olika svekfulla pojkvänner som hon träffar på under resans gång. Seriens viktigaste story är dock om hur mycket skit man kan tåla och ta emot av sina egna barn innan man börjar hata dom. Missa inte denna fenomenala HBO-producerade miniserie med Kate Winslet, Melissa Leo, Evan Rachel Wood och Guy Pearce!
Betyg 4+
Denna gång har Gustaf och Lena hamnat i en äktenskapskris. Barnen har flyttat hemifrån och även Lena tänker flytta eftersom hon fått nog av Gustafs fotbollsmani. Men Gustaf övertalar Lena till att göra ett sista försök för att rädda deras äktenskap. De ger sig iväg på en kärleksweekend för att fira deras 30-åriga bröllopsdag och Gustaf har lovat att inte ens tänka eller nämna ordet fotboll under tiden. Men det blir inte lätt när fotbollslegenden Tommy Franzén checkar in på samma hotell! Detta är upptakten till Svensson Svensson som tyvärr bara blir småkul och istället blir det alltför ofta en tunn och förutsägbar sitcom som varken känns rolig eller lustig. Trots bra skådespelare så känns den förbluffande hafsigt gjord med humor utan den rätta tajmningen. Men visst, en regnig och slö söndag med familjen när man halvsover i fåtöljen, då funkar Svensson Svensson - I Nöd Och Lust utmärkt!
Betyg 2
Då får man väl vara lite gammal och träig och säga "det var bättre förr", för denna remake av John Carpenters science-fiction/skräckfilm The Thing från 80-talet var inte i närheten av kultklassikern. Visserligen är det inte en total remake utan en prolog om tiden innan, men filmen följer ändå originalets upplägg förvånansvärt nära, på både gott och ont. Liksom originalet utspelar sig filmen ute i Antarktis, där en forskningsstation har gjort ett makalöst fynd. De har hittat en okänd livsform, nedfryst, långt under jordens yta. Det dröjer inte länge förrän monstret bryter sig loss ur isblocket på forskninglaboratoriet. Monstret visar sig vara en parasit som tar över människo/djur-kroppar och börjar döda dem en efter en. Allt precis som originalet, vilket innebär en härlig story med bra spänning men detta är också filmens svaghet för den tillför absolut inget nytt. Synd, för detta kunde blivit fruktansvärt bra med dagens teknik inom film. Originalet är både mer spännande, har bättre skådisar och t.o.m mer effektfulla effekter trots att vi snackar tidigt 80-tal. Som oftast när det gäller dagens skräckfilm så blir det även här "too much" i slutet!
Betyg 2 en svag hyllning till en klassiker !
The Skin I Live In är verkligen inte en lätt film att skriva om. Storyn är väldigt hårt skruvad och smart gjord. Det är en sådan film som dröjer sig kvar i skallen hos en ett bra tag efter man sett den. Antonio Banderas spelar plastikkirurgen Robert, som efter att hans fru brännskadats i en bilolycka, blivit besatt av att försöka framställa en syntetisk hud som kan stå emot höga temperaturer. Robert bor i ett enormt hus med sin hushållerska där han även håller den vackra och konstiga kvinnan Vera fånge i ett rum. Filmens första halva bygger upp enormt många frågor för tittaren, men när en ung man, som känner hushållerskan, knackar på dörren en bit in i filmen så sätts en skrämmande och oväntad historia i rullning där inget är vad det först verkade vara. Mer kan man inte berätta om The Skin I Live In, för det är en film med en historia som mår bäst av att man vet så lite som möjligt om när man börjar se den. Den spanske regissören Pedro Almodóvar anses av många som en av vår moderna tids bästa regissörer. Han har många hyllade filmer i sitt bagage som tex: Att Återvända, Bind mig-Älska mig, Kvinnor På Gränsen Till Nervsammanbrott, Brustna Omfamningar m.m. Jag gillar långt ifrån alla hans filmer men The Skin I Live In var sanslöst skrämmande bra!
Det är dock inte något för den vanlige hyrfilmstittaren eftersom tempot i filmen är långsamt och kameran fångar somliga sekvenser länge.
Betyg 4
Vilket makalöst snyggt och välgjort matinéäventyr Steven Spielberg och Peter Jackson har skapat. Det är perfekt datoranimerat med en detaljrikedom i varje sen som får en att tappa hakan. Tintins Äventyr är utan tvekan ett stycke filmkonst man sent kommer att glömma. Vi välkomnas in i en magisk animerad värld med Tintin, där jag garanterat tror att ingen som läst Tintin-albumen i sin ungdom blir besviken. Tintins värld har återskapats på ett ypperligt sätt där allt finns med: den gormande kaptenen Haddock som ständigt är packad, de töntiga poliserna Dupont och Dupond och hunden Milou har nog aldrig varit gulligare än vad han är i detta animerade mästerverk. Det är ett skönt tempo i filmen med välvald musik och har man dessutom möjligheten att få kunna se den i 3D, då är Tintins Äventyr det snyggaste och underbaraste ens ögon kan bjudas på. Det är referensklass både på ljud och 3D-bild! Jag är själv inget större fan av serien i övrigt men detta var superfräckt gjort, det går inte att tycka något annat. Måhända att man kan klaga på vissa grejor men eftersom filmen är så välgjord och visuellt häftig så förlåter man!
Betyg 5
En politisk drama/thriller av George Clooney, kan det vara något? Japp, det kan det! Otroligt välgjord och bra med fantastiska skådespelare eller vad sägs om Paul Giamatti, Phillip Seymour Hoffman, Marissa Tomei, Ryan Gosling, Evan Rachel Wood och även regissören George Cloone själv har en viktig biroll i filmen som en demokratisk presidentkandidat. Maktens Män är en film som verkligen inte passar alla. Min fru t ex, som lämnade filmfåtöljen efter 20 minuter och jag vet många mer än henne som också tycker att politiska thrillers bara är drygt och segt babblande. Men jag däremot älskar sådana här filmer om hämd, maktlystnad och svek, där ett enda snedsteg kan göra att allt rasar. Alla har hållhakar på varandra och när det börjar brännas så tvekar man inte att förråda sin bäste vän. Maktens Män är en sådan film där man inte kan lita på någon. Vi får följa guvernören Morris (George Clooney) som är presidentkandidat för demokraterna och hans begåvade presstalesman Steven Meyers (Ryan Gosling) kamp för att vinna valet. Där kampen mot slutet kommer till "vad är du villig att offra" eller "kan du trycka dolken i ryggen på din kompis". En mycket bra dialog och välarbetad berättelse med enormt duktiga skådespelare gör detta till en mycket sevärd politisk thriller med en stor portion pondus i sig.
Betyg 4
HBO är helt sanslösa på att göra fenomenala kvalitetsserier. Man blir lika imponerad varje gång de släpper något nytt. Game Of Thrones är HBO's nya fantasyserie som är baserad på böcker skrivna av George R.R. Martins. Allting utspelar sig i ett fiktivt rike som kallas Westeros. Där får man följa adelsfamiljerna Stark, Lanister och Baratheons kamp om vem som ska ta tronen och styra över de sju rikena. Det är storslagna miljöer och allting känns väldigt pampigt gjort. Som vanligt när det gäller HBO är det fantastiskt duktiga skådespelare och en makalös story med brutalt våld, politik, konspiratoriska rävspel, sex och blod. Ja, allt som tillhör en kanonserie från HBO.
Inledningsvis kan det vara en smula komplicerat att hålla reda på alla karaktärer och vem som tillhör vilken adelsfamilj. Men en bit in i serien lossnar allt och man blir helt trollbunden av intrigerna och spänningen som byggs upp så successivt under de första avsnitten. Ännu en gång levererar HBO en tung 5+ serie med bild och ljudkvalite av absolut högsta klass. Blu-ray utgåvan är djävulskt bra! Vet att det är många som laddar ner serier för att det tar tid innan de kommer på dvd men att inte se detta påkostade och pampiga mästerverk med riktig bild och fett ljud är både synd och skam. Vill nog påstå att man missar 20% av upplevelsen av serien om man ser det på datorn eller någon taskig kopia.
Tillsammans med Boardwalk Empire är Games Of Thrones den mest påkostade och fräckaste serien på länge.
Betyg 5+
En schysst science fictionthriller som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid. Människorna upphör att åldras vid 25 års ålder men det är även då deras utmätta tid börjar räknas ner. Pengar är utbytt mot tid så människor med mycket tid kan leva hur länge som helst medan vanliga knegare får slita för varje timme. Går den digitala mätaren på armen ner till noll så dör man knall och fall. Men Will Salas (Justin Timberlake) lyckas av en slump komma över 100 år på ett bräde och flyr från ghettot han bor i till överklasszonen, där han hämnas på orättvisorna med att vissa har överdrivet mycket tid medan andra kämpar för att få varje dag att gå ihop. Både Justin Timberlake och Amanda Seyfried gör helt okej ifrån sig i denna underhållande fictionfilm med en lite kul och annorlunda story.
Betyg 3
Måste säga att jag var väldigt förtjust i första Twilight-filmen som var enormt underhållande med en cool story om en udda tonårsförälskelse. Allting verkade lovande för filmatiseringen av Stephanie Meyers böcker, men sedan gick det väldigt snabbt utför. New Moon var svintråkig med en deprimerad Bella, som bara valsade runt i skogen och bölade efter Edward. Tredje filmen, Eclipse, tog dock ett litet steg upp ur gropen med aningen mer spänning och dramatik än vad New Moon erbjöd. Men nu är vi tillbaks till riktigt mesig och seg tonårs-kärleks-vampyr-trams. Har nog aldrig sett skådespelarna så stela och tråkiga som i Breaking Dawn. Kanske börjar även dom bli trötta på Twilight-sagan. Detta är garanterat bara en film för dom redan inbitna fansen som älskar allt som det står Twilight på. Breaking Dawn part 1 är inget annat än en spikrak sömnframkallande transportsträcka fram till dom sista 20 minuterna som är det enda som är värt att kallas för film. Men, med tanke på att Breaking Dawn innehåller ett tjusigt bröllop och en het sexscen mellan Bella och Edward, så lär nog de mest "inbitna" tonårstjejerna höja den till skyarna. Därför sätter jag två betyg!
Betyg (tonårsfan) stark 4.
Betyg (vanlig tittare) svag 2.
Ps: har sagt det innan och säger det igen: vill man titta på coola vampyrer så sök er till seriernas värld istället och se True Blood!
Nu kommer vi till det känsliga ämnet humor, som verkligen är något man kan tycka totalt olika om. Jag och min fru brukar ha väldigt olika åsikter om vad som är roligt. Men en sak har vi gemensamt när det gäller humor och det är Ricky Gervais. Vi fullkomligt asgarvar bara vi ser honom och båda tycker att han är vår tids bästa komiker. Efter dundersuccéerna The Office (vet inte hur många länder som gjort remake på den, nu senast sverige med Kontoret) och Extras så skickar Ricky Gervais och Stephen Merchant nu iväg sin kompis Karl Pilkington jorden runt mot sin vilja. Karl Pilkington är en inskränkt engelsman som helst bara vill vara hemma eller max ta en lugn campingtur i Wales. Han fullkomligt hatar alla stora sevärdheter och upplevelser han utsätts för. Stundtals är det så roligt och dråpligt att man får ont i magen av asgarven man lägger upp. Det är helt underbart att se hur han tacklar allt som inte är "normalt" i hans ögon. En väldigt annorlunda och sjuk reseskildring som ligger på två discar med 8 stycken timmeslånga avsnitt. Missa inte!!
Betyg 5
Då var det dax att se på när möbler flyttas runt igen. Tyvärr har man redan sett två exakt likadana filmer med samma tema. Paranormal Activity var riktigt ruggigt bra och hade nyskapande skrämseltaktik när den kom. Men det är en sådan skräckfilm som bara funkar en gång, sen blir efterföljarna bara sura omrapningar. Tvåan och trean är inte i närheten av den första filmen och det beror inte så mycket på att dom är sämre, utan att man kan genren och har sett det innan. Det allra viktigaste att tänka på för att Paranormal Activity-filmerna ska bli bra är stämningen och ljudet på sin hemmabio. Har man nersläckt och klart, högt ljud så hoppar man till mer än en gång vill jag lova. Men att sitta och slötitta med lågt tv-ljud, då skrämmer den inte en kotte. Stämning och förutsättningar är alltså A och O för dessa filmer. Jag tror inte att Paranormal Activity 3 är den sista filmen i serien utan det lär säkerligen bli en 4:a, 5:a, 6:a och 7:a också tyvärr! I filmens värld finns inte uttrycket "sluta när man är på topp", istället ska det malas på tills ingen orkar se eller höra mer om vilken del som är på gång!
Betyg 3-
En norsk actionthriller med en charmig tjuv i huvudrollen! Aksel Hennie (Max Manus) spelar Roger, en man som till synes har allt. Han är en framgångsrik headhunter i Norge, har en överfet lyxvilla med ett vrålåk på uppfarten och som toppen på allt, även en vacker flickvän. Men för att kunna dra runt hela lasset så lever Roger ett dubbelliv. På dagarna jobbar han med att rekrytera folk och på kvällarna stjäl han värdefulla tavlor för att kunna finansiera sin dyra livsstil. Allt flyter på bra ända tills han snor en målning från krigsveteranen Clas Greve. Allt går åt pipan och frågan är om Roger har blivit utsatt för en fälla...av vem i så fall och varför?
En väldigt välgjord och småtokig historia där tempot ökar så successivt. Huvudjägarna är annorlunda på många sätt. Den växlar snabbt mellan blodigt våld till scener där man gapskrattar för att sen bli ruggigt spännande medan det i nästa scen blir småfjantigt. En rappt berättad och underhållande film. Känns som att Norge gjort en mix av Snabba Cash och I Kina Käkar Dom Hundar!
Betyg En annorlunda 4
Världen har drabbats av många alieninvasioner i filmens värld under årens lopp. Denna gång kommer några svarta och lurviga varelser med självlysande käftar till en av Londons ruffiga söderförort. Här är det ett gäng tuffa tonårsligister som tar upp kampen för att rädda mänskligheten. Attack The Block är tyvärr en svår film att rekommendera till någon. Det är ett fartfyllt sciencefiction-äventyr som lutar åt en familjematiné, men bitvis är nog filmen för blodig och våldsam för de minsta och för de vuxna blir det löjligt och amatöraktigt gjort. Dessutom lider filmen av riktigt dåliga barnskådisar med bedrövliga dialoger. Tror nog att Attack The Block försökte vara en tuffare version av J.J. Abrams retrosköna Super 8. Men tyvärr, tyvärr så blir det bara en velande historia som inte vet vilken publik den ska tilltala. Dock ett plus till några häftiga effekter och coola aliens!
Betyg 2
När Johan (Mikael Persbrandt) kör till jobbet en morgon, kör han på lille Tove som cyklar till skolan. Tove dör av sina skador och mamma Anna blir otröstlig och djupt deprimerad medan pappa Anders blir fylld av både sorg och hat mot Johan. Anna ville aldrig träffa eller se Johan, och vet därför inte hur han ser ut, men Johan vet hur Anna ser ut eftersom han såg henne i korridorerna på sjukhuset. En tid senare stöter Johan och Anna på varandra på tågstationen och börjar prata vilket leder till en vänskap. Dom bär på varsin hemlighet: Johan som inte berättar för Anna att det var han som körde ihjäl hennes dotter och Anna som börjar ljuga och leva i en drömvärld. För när hon är med Johan så låtsats hon att Tova lever och pratar mycket om Tova för Johan. Det blir ett sätt för henne att få ut sin enorma sorg som plågar hennes hjärta. Hela historien blir ännu mer komplicerad när vänskapen börjar övergå till andra känslor. Stockholm Östra är ett drama om skuldkänslor. Filmen kunde varit väldigt bra om inte storyn hade känts så konstruerad med bitvis bristande trovärdighet. Men en godkänd svensk drama var det allt.
Betyg 3-
Filmens regissörer David Arnowitsch och Staffan Lindberg möter Röda Khmerenas före detta stadschef Khieu Samphan, som otroligt nog kunde röra sig som en fri man i Kambodjas huvudstad Phnom Penh ända fram till november 2007. Visserligen var han rädd för att bli igenkänd och blev även lynchad emellanåt, vilket kanske inte är så konstigt eftersom han var en av de högsta ledarna i Röda Khmererna, som mellan 1975-79 hade ihjäl 1,7 miljoner människor. I Facing Genocide får vi komma riktigt nära detta monster som på något ruskigt sätt stundtals visar sig framstå som en riktigt trevlig och kärleksfull gammal man. Han pratar varmt om sin familj och visar stolt upp sin trädgård med sina avokadoträd. Han har utstrålning och ger verkligen sken av att vara en "go gubbe" som bjuder på sig själv. Visst, det må han kanske vara nu, men det fråntar honom inte ansvaret för sina hemska handlingar han gjorde i Kambodja tillsammans med Pol Pot. Khieu Samphan var Pol Pots ansikte utåt i 25 år och att han bara orkar påstå att han är oskyldig, att hans roll bara var "representativ" och att han inte hade en aning om alla koncentrationsläger och grymheter som pågick, är bara löjligt och dumt. Det är en gripande och mörk historia där vi får följa och lära känna Kieu Samphan under hans sista tid i frihet, innan han åtalas för brott mot mänskligheten av FN-domstolen.
Missa inte denna höjdare till dokumentär!
Betyg stark 4
Emma och Dexter är nära på att bli tillsammans efter en blöt examensnatt den 15 juli, någon gång i slutet av 80-talet. Men dagen efter delas deras vägar och dom börjar leva sina liv på var sitt håll. Deras vänskap består dock och i över 20 år får vi följa både Emma och Dexter just denna dag, den 15 juli. Deras vägar kommer att korsas många gånger och man vill som tittare att deras vänskap ska övergå till förhållande, för kärleken ligger där och pyr hela tiden. Men de har helt olika livsstilar och dessutom är de riktiga motpoler när det gäller deras personligheter. Trots det trivs dom i varandras sällskap och fungerar enormt bra ihop som vänner och det är just detta som är filmens stora dragningskraft: "ska det nånsin bli dom?". Det finns en bitterljuv stämning i hela filmen som gör att man känner en oro och ånger för att det kanske inte blir ett lyckligt slut. Ovissheten om historien tillsammans med Anne Hathaway och Jim Sturgess vassa skådespeleri, gör att En Dag blir ett riktigt sevärt och vemodigt kärleksdrama. (Ps. tydligen bygger filmen på en väldigt känd och populär bok. Så har man läst boken får man kanske som vanligt dra ner på förväntningarna.)
Betyg 4
Helen Mirren och Sam Worthington spelar huvudrollerna i The Dept, som är en mycket spännande och välgjord dramathriller. Filmen sträcker sig över två olika tidsperioder. Den största tiden av filmen utspelar sig 1967, där man får följa tre Mossad-agenter som ska försöka gripa den ökända nazistiske krigsförbrytaren "kirurgen från Birkenau" och ställa honom inför rätta. Andra tidsperioden utspelar sig 30 år senare, där man förstår att något gick väldigt fel med uppdraget och att sanningen om vad som hände inte har kommit fram. Det är inte bara filmens huvudstory som är riktigt spännande och nervkittlande utan även tringeldramat mellan agenterna och deras olika dilemman. Det var skönt att se en riktigt solid spionthriller där intresset och spänningen finns kvar i hela filmen. Trots att det är mycket smarta, starka, listiga och välplanerade agenter så slipper man tack och lov överdriven fjantaction som jag är så mätt på nu efter kalkonrullarna Columbiana och Abduction. Måste även ge mycket beröm till danske teater/filmskådespelarenJesper Christensen (Bänken, Maria Larssons Eviga Ögonblick, Julia, Melancholia). Han gör en fantastisk roll som den hemske "kirurgen från Birkenau". Att även en av mina favoritskådisar, Tom Wilkinson, också är med gör det hela ännu bättre. Det enda negativa med filmen är att det blev en aningen för utdraget på slutet av filmen.
Leta nu efter The Dept på videohyllorna för jag tror inte det dräller av den, men det gör det garanterat av skitrullen Abduction. Låt er inte luras: bara för att det står många omslag på hyllan betyder det inte att filmen är bra!
Betyg 4
Efter att jag sett denna enorma katastrof till actionfilm, där man försöker höja Taylor Lautner (varulven i Twilight, han med magmusklerna alltså inte vampyren med hög frilla) från en tvålfager tonårstjejsdröm till en vuxen actionhjälte, så undrar jag om regissören John Singleton är blind, döv och stum! Herregud min skapare, vilket bedrövligt försök till actionfilm detta är och mitt i denna katastrof springer Michael Nyqvist runt som en yr höna och spelar en serbisk superskurk! Taylor Lautner agerar och är en lika uttrycksfull skådespelare som en otinad räka. Nä, av med t-shirten, på med det långa håret, håll truten och vråla som en varulv så ska du se att karriären lyfter igen. Tycker däremot riktigt synd om Michael Nyqvist som är en av Sveriges bästa skådespelare. Hans internationella karriär lär vara bortblåst efter detta spektakel. Jag har aldrig sett så otroligt många korkade och urdumma scener i en och samma film. Detta är min favorit när Nathan (Taylor Lautner) är jagad på sjukhuset med sin flickvän och så kommer "bad guysen" dit och ska fånga honom. Men icke sa Nicke, så lättfångad är inte Nathan. Han gömmer sig nämligen bakom ett knippe med ballonger, ha ha! Undrar om regissören John Singleton har snott det rakt av från gråben och hjulben på Cartoon Network. Det värsta är nog ändå samspelet mellan Taylor Lautner och Lily Collins som spelar hans flickvän. Det får veranda tv-såpa som går under dagtid att verka som rena mästerverken. Vad handlar Abduction om då? Ja du, jag orkar inte ens ta upp det! Säger så här istället: ett barnsligt och urlöjligt försök till att göra en actionfilm typ Born Identity men som istället blev en korsning av en riktigt dålig tv-såpa och en mesig highschoolfilm från 80-talet. Då ska jag dock också tillägga att jag hade blivit varnad för denna film så hjärnan var bortkopplad och ögonen var förlåtande och snällt inställda. Men inte ens det hjälpte för att låta den stora recensionssågen ligga kvar i källaren! Snälla, låt det komma en riktigt cool actionfilm snart utan att den är fullproppad med dåliga skådisar, B-story, löjlig action,och uttjatade klyschor!
Betyg - (kom inte ens upp på betygsskalan)
En helt okej remake på originalet från 1971 då med Dustin Hoffman i huvudrollen. Regissören Rod Lurie (Nothing But the Truth, The Last Castle) har varit försiktig och inte tagit ut svängarna för mycket utan behållit det klassiska långsamma tempot i filmen. Tittaren förstår sakta men säkert att det hela kommer att braka loss ordentligt. Tyvärr känns upplägget på filmen lite slitet för år 2012. Konflikten med att en intellektuell tanig glasögonorm får nog och förvandlas till en mördarmaskin känns inte lika nytt och hemskt längre. Precis som remaken på Karate Kid har man bara flyttat händelser och gjort våldet modernare. Engelska landsbygden är bytt mot amerikanska södern och en mesig matematiker har blivit en manusförfattare. Alltså små ändringar lite här och där för att det ska kännas nytt och fräscht. För er som inte sett originalet handlar filmen om de unga makarna Amy och David Sumner, som flyttar tillbaka till Amys hemstadshåla Blackwater i den amerikanska södern. Där uppskattas inte storstadsmänniskor som det gått bra för och som tjänar bra med pengar. Så Amys gamla ex Charlie (Alexander Skarsgård) och hans burdusa "sista färden"-polare gör livet till ett helvete för Amy och David. En spännande och välspelad thriller med en historia vi har sett ett antal gånger sen originalet släpptes -71.
Betyg stabil 3
I ett klassiskt vildavästern-landskap vaknar en revolverman (Daniel Craig) upp utan minne och med ett högteknologiskt mystiskt armband runt vänster arm. Efter att ha slagit ner några cowboysarskurkar tar han sig till närmaste stad som efter en kort tid invaderas av rymdskepp som kidnappar några invånare. Ha ha ha, ja, det är inte ofta man ser en film som blandar ihop western och science fiction. Töntigt? Svar: ja! Men klart underhållande, för man vet vad som serveras och det går det inte att missa efter att läst vad filmen heter. Hela familjen Sällberg var dock överens om att det var ett annorlunda, kul, fartfyllt och trevligt matinéäventyr som man bjöds på. Mindre skoj var att både Daniel Craig och Harrison Ford har likadana uttryck i sina ansikten filmen igenom. Båda spelar hårda och barska karlar och det blir en aningen träigt emellanåt! Men man ska väl inte klandra dessa veteraner för det då regissören Jon Favreau (Ironman, Elf) faktiskt kunde levererat ett betydligt starkare manus. Det är svårt att ta till sig Cowboys & Aliens när Favreau försöker vara allvarlig då det hela bara känns som en parodi. Men vi behöver inte gå in djupare på det utan hyr den, se den och bli underhållen i 2 timmar. Nästa morgonen när man vaknar har man glömt den! En klassisk "hyr och glöm"-dvd .
Betyg 3-
Äntligen, äntligen och återigen ÄNTLIGEN kom det en ny tung dramaserie med superkvalitet rakt igenom.Från skådespelare, manus, regi, dialoger och...ja ingenting fattas t.o.m fodralet är riktigt snyggt och coolt! Helt förstummad, trodde inte att jag skulle få uppleva en sådan superserie till som Sopranos, Six Feet Under, the Wire eller Deadwood! Förvisso har man blivit matad med väldigt bra underhållningsserier (Sons Of Anarchy, True Blood, Dexter, Walking Dead, Spartacus) men inget går upp mot en riktigt hård kvalitetserie som tar lite tid att komma in i och inte bara spinner vidare på en massa tuffa cliffhangers. Vill ärligt säga att jag inte blivit så uppeldad och fascionerad av en serie sedan de ovannämda mästerverken! Boardwalk Empire utspelar sig i Atlantic City på 1920-talet. Staden styrs av Enoch "Nucky" Thomson (Steve Buscemi) som öppnar serien med ett läckert tal om hans svåra barndom där sista meningen är: "Låt aldrig sanningen komma i vägen för en bra historia". Sen kliver han ner från podiet efter att dragit världens lögn inför en kvinnoförening. Redan där visste man att storyn och dialogen kommer att vara fantastisk i denna serie. Boardwalk Empire tar vid när första världskriget är slut och människorna ser ljust på framtiden med många idéer och nya möjligheter. Kvinnor är på väg att få rösträtt och framtidstron är stor bland alla. Men det stora problemet är spritförbudet som sätts i kraft. Folk vill ha sin sprit och maffian föds med mutor, korruption och bedrägerier. Vi får även följa Al Capone som ung när han är chaufför åt de äldre herrarna som bestämmer. Till skillnad mot många andra dramaserier så saknas här inget. Serien dräller av talang, ambition, detaljer och inte minst pengar med tanke på att första pilotavsnittet kostade 20 miljoner att spela in! Där har även självaste Martin Scorsese varit med och hjälpt till för att serien skulle få den rätta gangsteratmosfären. Men så är ju serien också skapad av ingen mindre än Terence Winter som ligger bakom...ja, just det: SOPRANOS! Sen, som grädde på moset, är Michael Kenneth Williams med i serien där han spelar Mr White. Här finns verkligen potential till att han ska kunna göra en lika oförglömlig roll som han gjorde i the Wire, där han spelade den ascoole gangstern Omar. Han glömmer jag aldrig!
Jag kommer sätta en fet femma i betyg för detta är svinbra och som den gamla räv jag är av tunga serier vet jag att det inte är förrän i säsong 2 eller 3 som det kommer smälla till ordentligt!
Betyg En blytung 5+
Snälla, finns där ingen i Luc Bessons närmaste vänskapskrets som kan säga till karlen att det räcker nu med genomrutna b-filmer!
Det är sorgligt att en man, som skapat fantastiska filmklassiker som Leon och Nikita, ska få skämma ut sig år efter år utan att någon sätter stopp för det. Man är fan livrädd bara man ser karljävlens namn någonstans på ett filmomslag numera. Man får romerska darran i kroppen för man vet att man till 100 % har en överdriven, löjlig, patetisk och klychig actionrulle framför sig. Bara öppningen på filmen är så fånig och orealistisk så man skulle kunna slänga fjärrkontrollen i tvn! Hör på detta: En 9-årig flicka i Columbia närvarar vid sina föräldrars avrättning och därefter flyr, från en hel armé av gangstrar, ända till Chicago för att tränas till yrkesmördare för att...ja, man tror inte det är sant, men jo...ta hämnd! Satt förstummad i 2-3 minuter för det hade man aldrig kunnat lista ut (eller hur!!). Ha ha ha...det är så snordåligt så jag orkar nästan inte ge något betyg till detta brakfiasko till film. Men en svag darrande etta kan den vara värd och det är för att den mästerliga versionen av Hurt med Johnny Cash spelas när sluttexten rullar på årets hittills ruttnaste hyrfilmsrulle! Man kan se en positiv sak till med Colombiana och det är att nu kan det bara gå åt rätt håll när filmbetygen har smällt i betonggolvet ordentligt!
Betyg 1-
Då var det dax för aporna att göra entré igen efter några års tystnad där den senast var Tim Burtons Apornas Planet. Apornas Planet Revolution skiljer sig en hel del från de andra apfilmerna. Det är inte den vanliga kampen mellan apa och människa som står i fokus. Utan denna film handlar om forskaren Will Rodman (James Fanco), som är riktigt nära att komma på ett botemedel mot den hemska sjukdomen alzheimers. Han har gjort experiment på en apa som helt plötsligt går bärsärkagång på laboratoriet och som de tvingas avliva. Till sin förvåning upptäcker Will att apan blev vild för den hade fått en bebis som den ville skydda. Den lille babyapan Caesar ärver sin mors förmåga och utvecklar den ytterligare. Den får intelligens och känslor som människor och följderna får naturligtvis konsekvenser. Lite mer än halva filmen är en riktigt bra drama/thriller som lutar åt familjematiné medan de sista 20-25 minuterna bjuder på fet ap-action.
Rubert Wyatts (the Escapist) har gjort en härligt underhållande och annorlunda Apornas Planet film.
Betyg stark 3
Ja, dessa serier! Vilket utbud det finns av både kvalitets- och underhållningsserier. Spartacus hamnar i den största gruppen bland underhållningsserierna. Den har absolut inte de kvaliteter som krävs för att hamna bland toppskicktet tillsammans med Sopranos, Wire, Rome, Six Feet Under, Deadwood eller det senaste mästerverket Boardwalk Empire!
Spartacus handlar om slaven som gjorde uppror mot Rom. Man kan säga att dom gjort en serie på filmen Gladiator där serien tyvärr är väldigt billigt och dåligt gjord. Man ser väldigt tydligt att mycket är filmat mot greenscreen och specialeffekterna med slowmotionaction blir ofta överdrivet löjliga. Skådespelarna är 50/50: några riktigt bra medan andra är på dokusåpanivå. Dialogerna i serien är det största problemet som tyvärr är under all kritik! De snackar som att det vore en gangsterfilm som utspelar sig i L.A.s slumkvarter. Man är så trött på alla "fuckin"och"cunts" när halva serien har gått. Det verkar som dom blåst alla pengar på datoreffekter och sen låtit någon tuff "stanare" skriva dialogerna. Det gör att trovärdigheten är som bortblåst redan efter 30 minuter av första avsnittet. Men har man överseende med alla bristerna så är det en underhållande serie med överdrivit mycket våld, sex och blod. Trodde aldrig jag skulle se klart Spartacus efter att pilotavsnittet var avklarat. Men dessa underhållningsserier har någon magisk dragningskraft. Efter 3-4 avsnitt var man fast och man sket fullkomligt i alla bristerna. När jag såg sista avsnittet kunde jag t.o.m höra mig själv muttra i filmfåtöljen "fan detta var riktigt bra ändå". FAKTA: serier behöver inte vara bra för att vara beroendeframkallande!
Betyg 3+
Äntligen slår producenten Spielberg till med en smårolig, charmig och helt underbar familjematinéfilm. Det var länge sedan jag såg en sådan häftig och underhållande story i en matinéfilm och det kan vi tacka geniet J.J. Abrams för, som än en gång skapat något fantastiskt (Lost). Spielberg måste verkligen ha älskat att producera detta manus. Super 8 är en film som placerar sig bland de riktigt klassiska äventyrsmatinéerna som E.T och The Goonies! Den har alla de viktiga ingredienserna: duktiga barnskådisar, en spännande historia och en lugn och idyllisk småstadsmiljö. Filmen handlar om Joe och hans kompisar som bor i den lilla staden Lillian, Ohio. Hela gänget ägnar sig åt att försöka spela in en zombiefilm som de tänker skicka till en filmtävling för ungdomar. Men under en nattinspelning på en tågstation får de bevittna en rejäl tågkrasch. Kort efter är militären på plats för att försöka mörklägga hela händelsen. Joe och hans vänner börjar snart misstänka att det var något speciellt med på tåget eftersom människor plötsligt börjar försvinna från staden. Missa inte årets bästa matinérulle! En riktig fullträff om man har barn i 11-13 års ålder! Dessutom är ljud och bild är av högsta referensklass!
Betyg 4
Det är hela 15 år sedan Kjell Sundvall gjorde biosuccen Jägarna. Den här gången återvänder Erik (Rolf Lassgård) till sina gamla hemtrakter för att göra en brottssundersökning om en ung kvinnas försvinnande. Undersökningen blir inte så bekväm när bevisningen om kvinnans försvinnande börjar peka mot människor som Erik känner. Jägarna 2 är en klart godkänd svensk polisthriller. Första halvan av filmen är faktiskt ruggigt bra men det överdramatiserade slutet drar ner rejält på betyget. När realismen börjar knaka i sömmarna och Peter Stormare börjar spela över, så faller uppbyggnaden av en bra mordhistoria som ett korthus. Det känns som att Kjell Sundvall ville lite för mycket och fick prestationsångest i slutet av filmen. Men det blev ändå en bra svensk söndagsthriller. Sen att det aldrig blir så bra som första filmen kunde jag lista ut innan!
Betyg 3
Årets bästa filmstory! En omskakande och gripande historia om mamman Nawals liv. När hon dör efterlämnar hon två kuvert till sina tvillingbarn Jeanne och Simon. De får i uppdrag att hitta sin pappa och sin bror som dom aldrig träffat. Nawals sista önskan är att få upprättelse efter sin död. Jeanne och Simon beger sig ut på en resa till Mellanöstern för att finna sanningen om sin mors trassliga bakgrund och det är en skakande hemlighet som uppdagas. Nawals Hemlighet kryper sakta men säkert fram bit för bit och håller åskådaren i ett järngrepp ända tills den makalösa finalen. En film som verkligen stannar kvar i huvudet en lång stund efter att sluttexten slutat rulla. Det är långt mellan gångerna som man ser filmer med en sådan otroligt välskriven historia som verkligen berör och kryper under skinnet på en. Nawals Hemlighet kan absolut jämföras med det argentinska mästerverket "Hemligheten i deras ögon", som också är en långsam drama/thriller med en makalös final. Jag älskar filmer där man bara vrålar ut meningar som "fy fan", "det trodde man inte" eller "jävlar vad hemskt" när filmen är slut. Det gör du garanterat när du ser Nawals Hemlighet!
Betyg en stark 4
Rör ihop filmen 40 year-old Virgin med Baksmällan och släng in lite kvinnliga skådespelare istället så har ni Bridesmaids. Fjantigt, grabbvulgärt med diverse avföringsskämt, spyor och roliga slapsticks, funkar alltid så länge det inte ballar ur totalt. Bridemaids vinner mycket tack vare bra skådespelarinsatser som utan dessa lätt blivit en riktig kalkonrulle, för storyn är av den simpla sorten.
Annie och Lillian har varit bästa vänner sen barndomen. Annie är fattig, singel och fullkomligt hatar sitt jobb, medan Lillan är lycklig eftersom hon ska gifta sig och väljer Annie till sin brudtärna. Annie blir glad och tar sig an uppdraget, med allt vad det innebär, att vara brudtärna åt sin bäste vän. Men lite smolk i bägaren blir det när hon får konkurrens av Lillians nya väninna Helen, som är en riktig lömsk överklassnobb. Helen gör allt för att ta över uppgiften från Annie som brudtärna och bästa vän! Antingen älskar man de låga skämten om avföring, könsorgan och spyor eller så sitter man och muttrar missnöjt. Jag för min del tyckte det var riktigt roligt och underhållande med denna riktigt grabbiga tjejkomedi. Långt mycket bättre än de tråkiga Sex and the city-filmerna! Filmens roligaste karaktär är utan tvekan Melissa McCarthy som den manhaftiga Megan med hjärtat på rätta stället!
Betyg En svag men underhållande 4
En enkel handling men underbart utförd och berättad. Filmen handlar helt enkelt om Barneys liv. Man får följa hans uppväxt i Italien på 70-talet, som vuxen kvinnojägare i Montreal och hans framgångar med sitt yrke. Det som dock sätter mest prägel på filmen är hans tre äktenskap som han hinner med. Hans första fru Clara är en flummig hippietjej. Andra tjejen till altaret är Mrs P, en riktig överklassnobb, och den tredje är Miriam, drömkvinnan han är beredd att göra allt för. Ett fint och välspelat drama som tar upp en människas goda och dåliga sidor och det är omöjligt att inte bli berörd eller att tycka om Barney, trots alla hans många osympatiska drag. Ett härligt dräpande drama med svart humor, som sticker in och lättar upp stämningen ibland. Paul Giamatti är som alltid fenomenal, men filmen kan även skryta med riktigt bra insatser av både Dustin Hoffman, Rosamund Pike och Minnie Driver. En höjdare för alla som gillar realationsdramer! Dock inget för den vanlige lördagsfilmhyraren.
Betyg 4
Yes! Äntligen en riktigt underhållande och bra popcornsrulle! En perfekt blandning av sci-fi och action med ett bra tempo genom hela filmen. Jake Gyllenhaal spelar marinsoldaten Colter, som blir tvingad att delta i ett topphemligt statligt uppdrag. Colters medvetande placeras i en passagerare på ett tåg, där en terrorists bomb snart exploderar. Colter måste hitta bomben inom 8 minuter då den exploderar, annars tvingas han tillbaka till samma scenario gång på gång tills bomben är lokaliserad. Men det leder till oanade konsekvenser när han lever om samma saker hela tiden! Länge sedan jag såg en sådan amerikansk fartfylld och häftig sci-fi/actionfilm, som även lyckas knyta ihop storyn på ett smakfullt och coolt sätt. Det är bara att sätta er tillrätta med popcornsskålen och trycka igång Source Code så är kvällen räddad!
Ps. Dock en liten varning till alla som inte gillar Sci-fi-filmer som hoppar i tiden. Många tycker bara det är jobbigt och rörigt, så är man inte glad för filmer som Inception, The Butterfly Effect och Matrix så akta er för Source Code.
Betyg 4
Det är bara till att lyfta på hatten för den danske regissören Thomas Vinterberg. Återigen har han lyckats skapa ett gripande och deprimerande drama av väldigt hög klass. Submarino kommer inte upp i samma klass som mästerverket Festen från 1998, garanterat på min 10-i-topplista över bästa filmer nånsin, men det är ett fantastiskt drama som påminner mycket om den svenska filmen Svinalängorna. Submarino behandlar också ämnet om hur en tragisk och hemsk barndom påverkar dig genom hela livet och det är betydligt råare och kallare gjort än i Svinalängorna. Vi får följa Nick och hans bror som växer upp med en alkoholiserad mamma och det leder till en fruktansvärt hemsk händelse. Åtskilliga år senare träffas bröderna igen på deras mors begravning och båda brottas med väldigt allvarliga problem. Detta är inget annat än en lysande film men det är inget för den "vanlige underhållningsfilmtittaren".
Betyg 4
Rachel och Darcy är bästa vänner och har varit det sen barnsben, men dom är totalt olika som personer. Darcy är en egoistisk och självcentrerad kvinna som är van vid att få som hon vill, medan Rachel är väldigt lugn, tillbakadragen och inte alls egofixerad. Därför blir det enormt jobbigt när Rachel hamnar i säng med Darcys blivande man efter sin 30-års fest. Hur ska den osäkra och tillbakadragna Rachel förklara för den bröllopsplanerande bästa vännen Darcy vad som hänt. En bra relationsrulle som varvas med komedi och drama. Både Kate Hudson och Luke Greenfield gör bra ifrån sig men min absoluta favorit är Ginnifer Goodwin (Big Love). Hon är bara så bra som en blyg och konflikträdd kvinna.
Betyg En stabil 3
Nej, nej, nej! Att det ska vara så svårt att få till en rysare/skräckfilm som håller hela vägen. Hade förhoppningar om att detta skulle vara en ny spansk höjdarskräckis. Men trots att det är producenterna bakom Barnhemmet och självaste Guillermo Del Toro, som stolt presenterar filmen, så är den inte i närheten av de spanska succéskräckisarna Barnhemmet och The Devil's Backbone. Det börjar väldigt bra och Julias Ögon nålade fast mig direkt i filmfåtöljen med en steril och effektfull öppningsscen. Den behöll skärpan i första halvan av filmen men sen faller regin och storyn totalt. Alltihop känns bara som ett väldigt segt och utdraget slut. Den spännande uppbyggnaden med att Julias synskadade syster begår självmord och där Julia vägrar tro att allt står rätt till, ebbar fort ut till en film där det känns som att den tickar på övertid redan efter 40 minuter.
Betyg En besviken 2
Vad var detta för något!?
Hade väntat mig något betydligt proffsigare från regissören Ella Lemhagen som ligger bakom Tsatsiki-filmerna, Tur Och Retur och Patrik 1,5. Kronjuvelerna känns hel skum när man ser den och det är inte för att det är en sagoatmosfär i filmen, det tycker jag bara är lite annorlunda och fräckt, utan det är känslan av att man ser på ett pilotavsnitt av julkalendern. Då är det inte så häftigt längre! En b-känsla genomsyrar hela filmen och skådespelarna känns väldigt stela, obekväma och osäkra i sitt agerande. Så den fantastiska berättelse det skulle bli om den unga Fragancia, som anklagas för att ha mördat direktörssonen Richard Persson, uteblir och istället sitter man där med hängande ögon och undrar om det är ett nytt avsnitt av Lasse Majas Detektivbyrå man tittar på!
Betyg 2
En lagom soft romantisk komedi som övergår till det lite mer sorgliga dramahållet. Kate Hudson spelar den livsglade och vackre Marley, som har ett liv fyllt med skratt och goda vänner men hon har aldrig träffat den "rätte" eller varit riktigt kär. Dagen hon får det tragiska och hemska beskedet att hon är sjuk i cancer, börjar en kamp om att försöka överleva plus att hon hittar sitt livs kärlek. Det säger nämligen klick direkt mellan Marley och hennes doktor, som spelas av Gael Garcia Bernal. A Little Bit Of Heaven är mer snyft än gapflabb och Kate Hudson passar utmärkt som den sprallige och livsglade Marley, vars liv plötsligt vänds upp och ner.
Betyg 3
Snacka om överraskning! Jason Statham hycklar iallafall inte med vad han vill göra för filmer. Det ska vara riktigt grabbtufft med mycket coola slagsmålscener och nån gammal avtrubbad 80-talskommentar insprängt emellanåt. För mig var han på sin absoluta top i filmerna Lock, Stock And Two Smoking Barrels och Snatch. Resten som kommit, (Rouge Assassin, Crank, Transporter, The Mechanic, The Expendables mm), är tyvärr bara lättsam underhållningsaction. Jag vet att många älskar sådana filmer men jag tycker det är synd att han inte försöker sig på något mer seriöst, för han är en vass och cool snubbe. Blitz var för mig ett steg i rätt riktning. Det var inte bara massa häftiga sparkar och gamla "Die Hard"-kommentarer. Blitz var mer thriller och bjöd på en schyst handling och spänning. Jason Statham spelar kriminalaren Tom Brant som är en 2000-talets Dirty Harry. Han ger sig ut på en fartfylld jakt efter en polismördare som härjar i London och kallar sig Blitz. Aidan Gillen (The Wire) är sjukt bra som den tokige och hänsynslöse Blitz. Klart godkännd brittisk polis thriller/action att fördriva tiden med i sin filmfåtölj!
Betyg underhållande 3
Tokdum polisthriller med kända skådespelarnamn på omslaget. Filmen är ett praktexempel på att den inte behöver vara bra, bara för att en massa kändisar som Al Pacino, Juliette Binoche, Channing Tatum, Ray Liotta, Katie Holmes och Tracy Morgan medverkar. Det är många som kommer gå i denna fälla och hyra/köpa filmen för att dessa tunga skådespelarnamn finns på omslaget. Alla gör sitt jobb och storyn är väl okej men det är så dåligt regisserat, producerat och torftigt filmat att det tyvärr bara blir pannkaka av alltihop. Channing Tatum spelar polisen Jonathan som stationeras i Queens där han växte upp. En anonym källa avslöjar plötsligt gamla ouppklarade mordfall som hände för flera år sedan när Jonathan var ett barn. Allt pekar mot en polissammansvärjning där Jonathan själv är en viktig bit i pusslet. Som sagt...verkar intressant och underhållande men låt er inte luras för det är inget annat än en riktigt dålig hyrfilm!
Betyg En svag darrande 2
Pierres tidigare filmrecensioner:
Whistleblower
Unknown
Hung - Säsong 2
Drive Angry
Pirates Of The Caribbean - I Främmande Farvatten 3D
Priest Unrated 3D
The Story of Anvil
Sons of Anarchy - Säsong 3
Insidiuos
Lincoln Lawyer
Fast & Furious 5
The Way Back
Kill the Irishman
Åsa-Nisse - Wälko to Knohult
The Funeral Party
Red Riding Hood
World Invasion Battle Los Angeles
Rabbit Hole
Sanctum
Gränsen
Svinalängorna
True Grit
Burlesque
Solsidan - Säsong 2
Sinners and Saints
Pierres aktuella spelrecensioner:
Vet man inte vad Mass Effect är för spel, så har man verkligen missat en milstolpe i spelvärlden.
Det tredje och sista spelet om kommendör Shepard har spelats klart och det är med stor sorg jag tar farväl av detta otroligt makalösa rymdepos som alltid kommer leva kvar i mitt spelhjärta. Det slutgiltiga slaget mot den uråldriga rasen Reapers, var ett fantastiskt avslut på en makalös rollspelssaga som pågått i några år nu.
Bioware har verkligen visat vem som är rollspelens kungar. Storheten i Mass Effect ligger i den mycket välskrivna storyn och det filmiska berättandet som driver äventyret framåt hela tiden. Man har lärt känna de olika människorna och raserna i spelet och även förlorat några på resans gång. Det är första gången jag faktiskt brytt mig om karaktärerna och verkligen känt sorg eller glädje i ett tv-spel. Efter att jag spelat klart Mass Effect 3, hade jag samma känsla som när man sett klart en fantastisk HBO-serie (typ Sopranos eller the Wire), ett härligt lugn i kroppen och en känsla av att det inte blir bättre än så här. Det är bara till lyfta på hatten och tacka Bioware och kommendör Shepard för att man fick det stora nöjet att få spela denna sagolika trilogi som, tillsammans med Skyrim, är bland det bästa som gjorts i spelvärlden!
Betyg 5+
Nathan Drake fullkomligt rusar in i den bärbara (Sonys nya ps-Vita) spelvärlden med ännu ett 5-stjärnigt äventyr. Vilket tillskott detta är i den kritikerrosade Uncharted-serien. Trodde faktiskt att det skulle bli ett halvtaskigt spel eftersom hela trilogin på ps3-konsolen är ett mästerverk och det är svårt att få till rätt styrning och känsla på spel när det handlar om bärbart. Men de har verkligen lyckats med att få till allt! Det är en fröjd att få gå in i rollen och uppleva ännu ett makalöst äventyr med Nathan Drake på ps-Vita. Styrningen sitter som en smäck och grafiken är sjukt snygg. Verkligen smart av Sony att släppa en riktig kvalitetstitel som denna på premiären av ps-Vita, för om det är något spel som kan sälja maskinen så är det Uncharted: Golden Abyss. Spelets story och filmsekvenser håller lika hög klass som Drake's Deceptions på ps3. Allt annat är också sig likt med att klättra längs branta klippor, fruktade vansinneshopp, coola stealth kills och naturligtvis Drakes syrliga kommentarer. Det är inget litet äventyr vi snackar om utan det sträcker sig över 35 kapitel och tar mellan 11-15 timmar att bemästra, beroende på vilken svårighetsgrad man valt. Den stora skillnaden med att spela Uncharted på ps-Vita är att den erbjuder en alternativ kontrollösning på vissa grejer med touchskärmen. Är du en av dom lyckliga som har en ps-Vita så är det bannemig straffbart att inte äga ett Uncharted: Golden Abyss!!
Betyg 5
Makalöst, Fantastiskt, Otroligt, Formidabelt, Underbart, Högsta Betyg, Bäst och helt sjukt Super Mega Coolt!!
THE ELDER SCROLLS V: SKYRIM är det enda spelet du behöver i vinter! Trots allt beröm jag redan gett spelet sparar jag de riktigt tunga orden till slutet av recensionen, för det är inte ofta man tar fram en sådan mening.
Hade enormt stora förhoppningar på Skyrim och ändå blev det så mycket bättre än vad jag kunnat drömma om. Det är svårt att skriva en recension om Skyrim för det är så stort, innehållsrikt, fritt, atmosfäriskt.....ja, det är mer än ett spel, det måste upplevas! Men i korta drag är det ett rollspel/action/äventyr, där du spelar den siste av "Dovahkiin", de drakfödda. Denne ska ställa allt till rätta i den enorma världen Skyrim och hur du gör är upp till dig, för alla har sitt eget äventyr. Där är ingen som står och pekar "vad du ska göra eller inte göra", det är helt fritt och upp till spelaren själv att skapa sig sitt eget äventyr. Det finns massor med uppdrag, olika gäng och folkslag, drakar att döda, skaffa boende och fru, jättespindlar, trollkarlar, snömonster, troll, vampyrer mm och orkar du inte med något av det, kan du bara sticka iväg och fiska lite i lugn och ro. Levlingen och perksen i spelet är otroligt välgjorda och gör verkligen så att man kan skräddarsy sin karaktär. Spelet passar alla stridstekniker från trolldom, stora tunga svärd och yxor till att vara en listig, liten, rälig stealthkiller. Det är bara att lägga sina poäng på det man vill behärska bäst! Hur stort äventyret är vet jag inte, men några hundra timmar får man nog räkna med. Det är sådana här spel som gör att man önskar att man var 17 år igen utan skola, jobb, familj eller kompisar med bara ett litet fyrkantigt rum, en 65-tums tv och en Ps3 med Skyrim i. Ensam men lycklig!
Ljud och grafik då? Ljudet är riktigt maffigt och pampigt. Håren reser sig på en när det nalkas någon boss eller hemlighet. Grafiken ljuger jag om när jag säger att det är det bästa grafiska spelet hittills. Både Uncharted 3 och Rage är bättre, men där Skyrim haltar på det grafiska vägs det istället upp av dess otroliga atmosfär och stämning. Men min mormor sa alltid att man skulle följa sitt hjärta, så vi säger att Skyrim har bäst grafik också. Knnnnnaaaaarrrrrrrrrrrrr!Då låser vi upp valvet och tar ut meningen som inte sett dagens ljus på många år: VÄRLDENS BÄSTA SPEL!!!
BETYG Sätter inte betyg på en upplevelse!
Äntligen kom ett av detta årets mest efterlängtade spel! Hajpen på spelet har varit ENORMT och förväntningarna skyhöga. Höll det då? Ja...vill jag säga, men det gjorde inte det! I alla fall inte som ett komplett spel med tanke på allt snack det har varit. Singelplayerdelen är faktiskt riktigt bedrövlig. Det är så styrt att man inte kan sticka ut stortån från gången de lagt ut till en. Man behöver inte ens tänka själv vad som ska göras, så man tröttnar redan efter en timmes spel. Det följer ett exakt schema som vi redan spelat oss trötta på i Call Of Duty-serien. Jag blev mycket besviken eftersom jag trodde att Battlefield skulle leverera något nytt efter allt detta snack. Co-opdelen då? Den var helt okej, men långt ifrån något fantastiskt. Blir dock godkänd som underhållning att spela igenom med en polare. Även detta kunde gjorts mycket bättre. Ta co-opdelen i Rage tex som är superskoj att lira, där man bara vill ha mer. Det merbegäret får man inte alls i Battlefield. Istället är man väldigt nöjd när det är över. Själva grafiken är bra, men även här blev det inget wow med haksläp precis! Med ljudet ligger de långt före alla andra. Har aldrig hört ett sånt kraftfullt och krispigt ljud i ett krigsspel innan. Vilken inlevelse det blir när man trots allt skjutande och exploderande ändå kan urskilja varenda liten detalj. Nu till den efterlängtade multiplayerdelen som var riktigt välgjord och bra. De som gillar storkrig med helikoptrar, stridsvagnar och flygplan lär bli mer än nöjda. Jag själv som är gammal, tråkig och älskar team deathmatch blev också belåten! Riktigt härlig känsla i alla vapen och ett intensivt tempo i matcherna som gör att timmarna bara flyger iväg. Battlefield är helt klart ett bra spel men långt ifrån det enorma spel jag hade förväntat mig. Den hamnar troligtvis inte ens på min topp 3-lista när året är slut! Trodde inte att jag skulle vara intresserad av Modern Warfare 3 när jag hade provat Battlefield, men nu ska det bli riktigt skoj att se om de kan leverera kioskvältaren!
Betyg 4
Vad snurrar i PS3? Rage
Ett överköttigt coolt förstapersonshooter av den gamla skolan som ändå känns väldigt nytt och fräscht. Konsolernas snyggaste spel hittills tillsammans med Crysis 2. Hade STORA förväntningar på Rage och det höll verkligen på alla punkter förutom multiplayerdelen. Den enormt gedigna singelplayerkampanjen bjuder på mästerlig variation. Grafiken är så snygg att man tappar hakan ett par gånger och spelet har även de grymmaste vapen jag någonsin handskats med i ett shooterspel! Rage är ett väldigt innehållsrikt spel som erbjuder spelaren att ta paus från huvudstoryn för att ställa upp i diverse bilrace, spela hassardspel eller varför inte ta ett sidouppdrag på jobbväggen. Det är inte lönt att försöka fresta er mer, för Rage är ascoolt. Det är bara att fatta handkontrollen och ger er ut på detta Mad Max-liknande äventyr! Har man hemmabioanläggning så finns det risk att rutorna spricker i hemmet för vilket lödd där är i både snipern och hagelbrakaren!! Rage innehåller även en fantastiskt rolig Co-op del som jag gärna hade velat ha större och mer av. Multiplayerdelen, med att köra runt i bilar och kriga mot varandra, var däremot en besvikelse. Men jag tror att dom lagt allt krut på singelplayerkampanjen för det var en grym badmotherf...ker kampanj! Betyget blir en 4 för att multiplayerdelen suger. Retar mig på att man inte tar med en teamdeathmatch när man har gjort en sån formidabel shooter!
Betyg 4
Vad snurrar i PS3? Dead Island
Skickar en liten hälsning till er alla ifrån Tropical Island Banoi. Har varit fast här ända sen jag slutade som agenten Adam Jensen i Deus Ex (Puhuu, vilket bra lir det var). Här i Banoi är livet tufft, en rälig smitta har brutit ut och förvandlat större delen av turisterna och lokalbefolkningen till zombies. Av de som klarat sig har vissa tagit skydd i kyrkan och en annan grupp människor har ett läger i fyren. Man träffar fler och fler som har överlevt när man undersöker ön. Jag springer och gör en massa ärende till dem allt från att hämta något i deras bostad eller skaffa mat, vatten, se om syskon klarat sig, sätta igång strömmen eller se varför inte vattenpumpen fungerar. Allt jag fixar gör att jag levlar och får xp så jag kan köpa och bygga fetare vapen som jag kan mosa ännu fler zombies med! För det är något som är riktigt roligt här på ön, speciellt om man springer omkring med några kompisar (co-op upp till 4 spelare). Det är ont om ammunition så det gäller att uppgradera sin machetes,basebollträ, kökskniv, paddel eller vad det nu än är man hittar slängt på ön. Jag kan inte lova er bästa grafik, bästa ljud eller bästa spelkontroll men ett fantastiskt roligt och beroendeframkallande äventyr som är otroligt likt Borderlands i spelsättet. Jag har själv varit här på ön i 26 timmar och klarat 46 % av spelet så det dröjer ett tag till innan jag kommer hem! Ska ut ikväll och prova min machetes med ström i som jag byggt. Den har damages på 412 så den lär hugga många zombieshuvud från kropparna!
Betyg En beroendeframkallande 4
Ta och vispa ihop Mass Effect och Hitman till en fluffig maräng. Toppa med lite Syphon Filter som strössel och häll sen på den krämiga Splinter Cell så får du detta årets hittills största, coolaste och smakfullaste spel: DEUS EX HUMAN REVOLUTION! Vilket välgjort Blade Runner inspirerat stealth-action-rollspel detta är. Har lirat det konstant i fyra dagar och hakan hänger fortfarande av förvåning över hur bra spelet är. Alla bara snackar om kommande Battlefield och Modern Warefare 3 men jisses, skit i det och ge er istället in i Deus Ex makalösa rollspelsäventyr där du tar dig an rollen som den ascoole agenten Adam Jensen. Har sagt det innan och säger det igen med bestämd röst: "det kvittar hur roliga onlinespel det finns, inget slår ett sjuhelvetes övergrymt singelplayeräventyr!" Gillar man actionspel, förstaperson-shooter, grymma stealth-moves, maffiga "bygga på och uppgradera"-vapen, en välgjord story som utspelar sig i BladeRunner-miljöer? Ja, då är det bara till att rulla ner persiennerna och sova, äta och skita tillsammans med Deus Ex ett bra tag framöver. Herr Sällberg själv har gått in i denna speltrance! Spelet går bara inte att släppa...jag ska bara spela en timme till och en till och en till, och en till...
Betyg 5+
Din recension
Du kan recensera film, spel och till och med godis på Hemmakväll.se
Gör så här:
1. Klicka dig in på produktnivå på den produkt du vill skriva recension om.
2. Under produktbilden hittar du en flik där det står 'Recensioner', klicka på den och du kommer till fält där du fyller i ditt betyg,
ditt namn och vad du tyckte om filmen, spelet eller om du ätit någon av våra produkter i kiosksortimentet.
3. När du är klar klickar du på 'Skicka recension'.
Alla recensioner granskas av vår kundservice och när det är gjort kommer din recension upp på sajten.
Vi publicerar ej recensioner innehållande grovt eller ovårdat språk eller recensioner som inte har någon anknytning till produkten.
Välkommen att börja tycka till!
