Detta är en bisarr och oerhört rolig och underhållande film om vansinnet när nazityskland kollapsade. Men Jojo Rabbit svänger tvärt från den galna slapsticken och satiren till hjärtekrossande scener som jag får en klump i magen av.

Jojo Rabbit är en liten udda filmpärla som definitivt inte kommer att uppskattas av alla. Det är nog många som inte tycker att man ska skämta om nazisterna och hemskheterna från andra världskriget, men jag tycker regissören, Taika Waititi, verkligen fått till en fullträff av fjantig mörk satirhumor som blandats med både sorgliga och gripande stunder.

Vi får följa en tysk tioårig pojke, med smeknamnet Jojo, som är en ivrig liten nazist i Hitlerjugend som inget hellre vill än att bli en riktig tysk soldat och hans stora idol är Führern själv, som dessutom är hans låtsaskompis. Hemma försöker hans kärleksfulla mamma Rosie (Scarlett Johansson) kämpa med att styra över hans värderingar till det normala vilket visar sig är mycket svårt eftersom pojken nästan är totalt hjärntvättad.

Rosie gömmer en judisk flicka bakom en lönndörr i deras hus vilket, som ni kan förstå, blir en smärre chock för lille Jojo och hans låtsaskompis Adolf Hitler när detta uppdagas.