Joker är inget annat än en komplett fullträff, en tragisk knockout som både känns och upplevs som en modern Taxi Driver (1976).

Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) är en annorlunda och olycklig man, som ironiskt nog jobbar som clown, men som drömmer om att bli en stor och berömd standup-artist. Han misslyckas med det mesta och blir ofta trakasserad och hånad av andra eftersom han är lite speciell. Bägaren rinner över för honom när han får sparken från sitt jobb som clown och vi får följa med på en oförglömlig resa hur Batmans fiende nr 1 – Jokern – föds och blir de kriminellas ledare i Gotham City.

Enormt imponerande att se hur regissören Todd Phillips (Baksmällan-filmerna) vävt in Batmanvärlden på ett väldigt proffsigt och vuxet sätt utan tillstymmelse till något fjantigt superhjältedravel. Istället har han skapat en mörk och tragisk kvalitetsfilm av en serietidningsfigur.

Joker är ett mästerverk med en hel del oförglömliga scener som jag kan se om många många gånger och bara njuta av fantastisk regi och skådespeleri av allra högsta klass. Jag har inte ord för hur jäkla bra Joaquin Phoenix är som jokern.