Detta är en riktigt typisk svensk film som bara är halvbra men ändå underhållande för stunden. Här har regissören Staffan Lindberg (Micke & Veronica) försökt sig på att göra en svensk romkom som ska vara i stil med Love Actually eller Notting Hill men det lyckas verkligen inte fullt ut pga lite väl b-igt skådespeleri och dålig berättarstruktur som känns väldigt krystad.

Vi får följa fem olika parallella kärlekspar som alla har olika bekymmer där berättelserna vävs ihop någorlunda bra på slutet. Bekymmerna och situationerna i filmen är väl okej men när det ska vara roligt eller romantiskt så levererar det inte utan det känns bara tramsigt.

Lyckligare Kan Ingen Vara är ändå lite underhållande att slötitta på men absolut ingen romantisk feelgood-rulle jag kommer att komma ihåg eller prata om.