Regissören Ari Aster långfilmsdebuterade 2018 med den fantastiska skräckfilmen Hereditary, en riktigt otäck film som verkligen inte är som alla andra Hollywood-skräckisar som pumpas ut och som varken skrämmer eller underhåller. Nä, Hereditary var otäck och mystisk på samma gång med en klurig story och makalöst bra skådespeleri, så mina förväntningar på Midsommar var minst sagt väldigt höga.

Midsommar börjar väldigt bra med några amerikanska ungdomar som kommer till den lilla svenska byn Hårga i Hälsingland för att fira midsommar med sin svenska kompis Pelle. Pelle har bjudit in sina kompisar för att de ska få vara med och uppleva ett speciellt midsommarfirande som varar i 9 dagar och bara infaller vart 90:nde år. Man förstår ganska fort att allt inte står rätt till i den lilla byn och det är en otäck känsla i filmen och ovissheten och spänningen infinner sig direkt. Men tyvärr håller det endast ett litet tag innan det ballar ur och blir både löjligt och otroligt segdraget.

Tråkigt att det allt för ofta blir så här med dessa skräckfilmer